Så här under bokrean passar det väl bra med en litterär tävling. Jag kallar det för "Jens mat i litteraturen", ett koncept lånat från
P1:s Meny. Med risk för att bli stämd av SR tänkte jag försöka ha det här som ett återkommande inslag på Vänlig mat om jag får något gensvar. För er som inte känner till Menys tävling så kommer ni alltså att få ett matrelaterat stycke, i det här fallet mest vinrelaterat, ur en mer eller mindre känd bok. Jag vill ha författare och titel. Visar det sig vara för svårt så kommer det kanske en ledtråd. Tävlingen pågår i en vecka och vinnaren får ett hemligt pris på posten!
"Wilcox välkomnade vårt intresse; vi prövade flaskor ur vartenda fack, och det var under dessa långa, stilla kvällar i Sebastians sällskap som jag för första gången på allvar gjorde vinets bekantskap och sådde de frön, vilkas rika skörd skulle bli min tröst under många ofruktbara år. Där satt vi, han och jag, i Målade salongen med tre uppdragna buteljer på bordet och tre glas framför oss; Sebastian hade hittat en handbok i vinprovning, och vi följde dess instruktioner i detalj. Vi värmde glaset helt lätt över en ljuslåga, fyllde det till en tredjedel, skakade vinet runt i glaset, höll det mellan händerna, lyfte det mot ljuset, andades in aromen, fyllde munnen och lät det rinna över tungan, som vi smällde mot gommen som man prövar ett mynt mot en disk, lutade huvudet tillbaka och lät vinet sippra ned i strupen. Sedan diskuterade vi det, medan vi knaprade på Bath Oliver kex och övergick till ett annat vin; sedan tillbaka till det första och vidare till ett annat, till alla tre var i gång och vi tappade bort ordningen på glasen och grälade om vilket som var vilket och glasen gick fram och tillbaka mellan oss, så att vi till slut hade sex glas med blandat innehåll, därför att vi fyllt på ur fel butelj, och så måste vi börja från början igen med var sina tre rena glas, tills buteljerna blev tomma och vårt lovprisande av dem allt vildare och mera fantasifullt.
- ...Det är ett litet, skyggt vin som en gasell.
- Som ett litet skogstroll.
- Ett litet spräckligt ett i en grön gobeläng.
- ...Och det här är ett vist gammalt vin.
- En profet i en grotta.
- ...Och det här är ett pärlhalsband om en vit hals.
- Som en svan.
- Som den sista enhörningen.
Och så lämnade vi gemakets gyllengula ljusskimmer för stjärnljuset därutanför, satte oss på spingbrunnens kant med händerna i det svalkande vattnet och lyssnade berusat till plasket och porlet över stenarna.
- Tycker du verkligen att vi ska dricka oss fulla
varenda kväll? frågade Sebastian en morgon.
- Ja, jag tror det.
- Det tror jag också."
Lycka till!