fredag 30 mars 2007

Vulgär lasagne

För att fira min namnsdag igår gjorde jag en extremt vulgär men väldigt god lasagne till mat- spelkvällen. Jag är inne i en korvperiod nu och jag har aldrig hört att någon gjort lasagne med korv förut så det fick testas. Sanningen att säga en jag nog inne i en köttperiod i allmänhet så därför åkte även ett paket Jägarbacon ner i korgen.

Vulgär lasagne
4 personer

2 gula lökar
2 vitlöksklyftor
1 aubergine
2 paket krossade tomater (basilika)
5 salsiccias eller annan god korv
1 paket jägarbacon
2 msk mjöl
smör
6 dl mjölk
150 g fetaost
150 g riven ost
lasagneplattor
salt och peppar
oregano

Finhacka lök och vitlök. Tärna aubergine och fräs alltsammans i olja. Salta något. Slå på tomaterna efter 5 min. Skär ner bacon och stek den. Häll över i såsen. Stek korvarna, skär ner dom och häll i såsen. Smaka av med salt, peppar och oregano. Smält en stor matsked smör i en kastrull. Häll på mjöl och rör runt, slå på mjölk. Vispa konstant tills det kokar upp och låt koka några min. Rör i fetaost och hälften av den rivna osten. Varva i en smord långpanna med lasagneplattor, tomatsås underst och bechamel och riven ost överst.




Det här gick undan för vi var så hungriga och hade inte lust att vänta. Tomatsåsen hade kunnat slipas till mer och koka längre än 15 min men den fick fin smak ändå, inte minst av den rökiga jägarbaconen. Till det hade vi en variant på mango- och pomelosallad som värden slängde ihop. I brist på pomelo fick det bli grapefrukt och ruccolan byttes mot machesallad. Mycket gott! Efterrätten bestod av Almondys nya cheesecake lemon. Som ni märker var detta något av en italiensk afton. Romantisk musik spelades och intoxikerade av detta utbröt efter en stund ett veritabelt kramkalas:



torsdag 29 mars 2007

Dagens

Det pågår just nu en filminspelning i närheten och filmteamet har fått lov att använda mitt jobb som uppehållrum för lunch och toalettbesök. Det är en deckare av Helen Tursten som ska filmatiseras. Cateringfirman som fixar lunchen lyckades hälla ut någon unken sås alldeles utanför receptionen så stanken av bambafisk tvingade mig ut i vårsolen. Jag gick och tröståt lunch på Mae Krua på Andra Långgatan. Jag åt en Tom Ka Gai och det var verkligen superduper! Bästa thaimaten jag kan erinra mig. Ursäkta bildkvaliteten, jag skicka den direkt från mobilen.


Bloggträff

Buhuu! Jag hade så gärna velat vara med på matbloggträffen igår. Det lät så himla trevligt! Istället fick jag sitta i Majorna och kolla på en usel EM-kvalmatch, sorgligt! Gårdagens enda "kulinariska" höjdpunkt var en påse gourmetchips från OLW med chili- och olivoljasmak. Inget riktigt bett i dom, jag hade nog fått sätta i mig en hel påse själv dock för att kunna bedöma dom rättvist. Åh, vad sorgligt!!!

onsdag 28 mars 2007

Pastawok med korv, svamp och brysselkål

Det här är vad jag svängde ihop igår efter en joggingtur. Inbillar mig att det är bra återhämtningsmat. Gillar särskilt det här med uppvispat ägg i pastawoken. Det gör det lite likt chao fan, alltså stekt ris, en härlig kinesisk bukfylla.

Pastawok
1 person och matlåda

250 g pasta
8 små nürnbergerkorvar eller andra goda bratwurstar
200 g blandsvamp
200 g brysselkål
1/3 purjolök finstrimlad
2 msk kapris (gärna i salt)
2 ägg
(lite tryffelolja)
smör
salt och peppar

Koka pastan och låt rinna av. Koka brysselkålen hastigt och halvera. Stek korvarna för sig och skär sedan ner dom. Fräs svampen i smör i 5 min, salta och peppra. Ta i lite mer smör och sedan purjon och brysselkålen, fräs ytterligare ett par min. Lägg i korv, kapris och två ägg uppvispade ev. med lite tryffelolja. Rör runt någon minut tills äggen koagulerar och häll i pastan. Smaka av med salt och peppar och ev. lite mer tryffelolja.

tisdag 27 mars 2007

Politisk korv

Igår läste jag en väldigt intressant kulturkrönika i GP om förhållandet mellan mat, kön, klass och identitet. Det fick mig osökt att tänka på K:s socialistiska salami. Undrar om inte krönikören själv har läst K:s blogg. Krönikan tar också upp den nya sorgliga glassen Girlie som är särskilt anpassad för tjejer, något som också har skrivits om i matbloggvärlden. För visst är det skillnad på mat och mat? Skillnad på korv och korv, som Reinfeldts korvgryta och den socialitiska salamin.

måndag 26 mars 2007

Fotboll och våfflor

Glad Maria bebådelsedag! Igår var det strålande fint vårväder och Vasa Boys Club skulle ha träning. På vägen bort till Heden passerade jag den katolska kyrkan St Jakob och såg att det var en väldig uppståndelse. Italienare, polacker och andra som bekänner sig till den katolska tron stod utanför och samtalade högt och ljudligt. Då kom jag på att det var ju Maria bebådelsedag idag och den stora våffeldagen. Precis som Louise som går in stenhårt för våfflor kände jag mig också tvungen att grädda några laggar när jag kom hem. Men först lite träning.

Kviberg den yngre laddar för att tjonga upp en långboll.

Vi spelade träningsmatch mot LL Black Sox och förlorade ganska brutalt. Menmen, vi höll god min och jag längtade ändå mest efter att få komma hem och grädda våfflor. Jag ville ha en matig variant till huvudrätt/förrätt och en vanlig till efterrätt. Jag utgick från det här receptet från Tasteline men bytte ut riven potatis mot palsternacka. Istället för att servera dem med parmesancreme körde jag på ryskt vis med stenbitsrom, creme fraiche och charlottenlök.



Visst är den vacker? Tycker faktiskt att den är rätt tjusig med det röda och gröna. Den blev riktigt god också! Purjon och palsternacka gör den tuggig och söt, ta gärna lite extra salt för att bryta av det. Jag var även tvungen att prova våfflan med en aning tryffelolja på och lite havssalt. Det var också gott men jag kände knappt smaken av tryffeloljan. Kanske har den blivit gammal och tappat smak.



Till efterrätt gräddades den andra halvan av smeten till mer klassiska frasvåfflor. Dessa serverades med lättvispad grädde, hjortronsylt och te till ett avsnitt av Black Adder.

torsdag 22 mars 2007

Kol- och stålunionen

Inför gårdagens mat- och spelkväll kände jag att jag ville äta något mellanting mellan vår- och vintermat. Vädret krävde precis det och när jag såg dom fina Thüringer Bratwurstarna från Helmut Walch var saken klar. Min bror, som var med mig och handlade, rekommenderade just Walch och det gjorde tydligen Leif Mannerström också. Jag tänkte alltså göra en liten choucroute-variant och då rekommenderade min bror att jag även skulle ha en bit kokt rimmad oxbringa till. Mycket kött tänkte jag, men visst. Nu var det stört omöjligt att hitta färdigkokt oxbringa utan det fanns bara rimmad sådan som man fick koka själv, något jag inte orkade. Det var synd eftersom det är så gott och hade man dessutom kunnat få med lite spad så hade det ytterligare lyft surkålen. Nu fick kålen istället puttra med ett tärnat äpple, en klyftad lök, lite kummin, honung, vitt vin och förstärktes på slutet med lite rökt sidfläsk och rostad potatis och palstenacka.


Korven var ljuvligt god med en mild och fin smak av kummin och timjan. Surkålen blev också mumsig och berömdes av den kräsne polske värden. Till det lite saltgurka och tysk senap. Vi drack ett Alsacevin till. Det kändes rätt med ett vin från det spännande området Alsace där den här rätten närmast kan sägas höra hemma.

Innan vi satte tänderna i korv och kål åt vi en liten lyxig förrättsmacka. En gräddig och god rödlökssill från Knippla Fisk på Olskrokstorget. En underbar försmak av våren och fick oss osökt att fundera på varför det inte säljs sill i fler sammanhang i Sverige. Emma som har bott i Holland berättade om hur man kunde köpa en hel sill på gatan med en massa rödlök på för 2 euro. Varför finns det helt enkelt inte mer varierad och framför allt svensk snabbmat i Sverige? Man skulle kunna sälja kroppkakor direkt på gatan precis som man säljer dumplings ur bambukorgar i Kina. Fler förslag?

tisdag 20 mars 2007

"Bolognese"

Jippie! Jag vann Lisas bolognesetävling i klassen ursvensk fri stil med mormor Sonjas köttfärssås! Jag gillar särskilt benämningen ursvensk för trots att den innehåller nymodigheten soya så är den härlgt befriad från moderna idéer om lätt mat. Vad glad jag blir och vad glad min mormor hade blivit! Har varit ganska sparsam med att berätta om min blogg för min familj men om min mormor varit i livet så hade jag stolt visat upp den för henne. Nu hade hon ju i och för sig ingen dator men då hade hon nog skaffat sig en för min skull.

måndag 19 mars 2007

Frankofil afton

I lördags var det så äntligen dags för en middag det talats om länge. Tanken från mina vänner var nog att den skulle påminna om de överdådiga middagar de har läst så mycket om i sina vältummade romantiska noveller. Jag som inte alls är beläst förstod ändå behovet av att göra det till en fransk afton.
Vi möttes så prick klockan 14.37 på lördagen i Stora Saluhallen för att handla. Efter några turer till först Hemköp och sedan tipsbutiken landade vi i Linnéstan för att börja vårt verk. Det skulle lagas boeuf bourgionne så det var lika bra att börja med en gång. Idén till att laga just det kom från Krille som hade sett ett program med skådespelaren och kocken Per Moberg (och elitidrottsmannen!) lagandes denna burgundiska gryta. Jag använde oxbog, mest i brist på högrev, men det fick en fin levrig smak efter att ha kokat länge.
Från början var det tänkt att vi skulle ha pressad potatis till men jag insåg att potatisen skulle bara rinna bort i såsen från grytan. Nu hade jag ändå tagit med mig en potatispress så den användes till att göra gnocchi istället. Kanske inte helt fransk men smaksatt med citron och salvia så tycker jag ändå att den hamnade rätt.
Till efterrätt blev det crème caramel och jag utgick från ett recept från den trevliga boken, med det trevliga formatet, Kockarnas Kalender. Jag slås av hur tydligt det är att Svensk Mjölk ligger bakom boken. Nästan på varje sida står det om hur viktigt det är att blanka av såsen med smör, något som tydligen inte gör så stor skillnad som man kan läsa om i Lisas artikel. Jag är absolut inte den som lobbar för light-produkter men här blir det nästan löjligt. Man ska också komma ihåg att vinnarna av Årets Kock, som har skrivit boken, egentligen är vinnare av Gastronomiska Akademins Mejerimedalj.

fredag 16 mars 2007

Glenn!

Idag bjöd jag min frankofila vän Anna på lyxig lunch på Wasa Allé eftersom hon fyller år i helgen. Det första jag ser när vi kommer in i den vackra lokalen är att det ligger en liten receptfolder från Glenn Strömbergs kollektion. Trevligt tänker jag och rycker till när jag ser mannen själv sitta med ett gäng affärsmän avnjutandes en lunch precis som vi vanliga människor. Lite skakig i benen går vi bort till vårt fina fönsterbord. Man får betänka att det inte är särskilt ofta man ser kändisar i Göteborg och detta är en kvalitetskändis till råga på allt. Under måltiden kan jag inte undgå att tjuvkika lite granna och försöka snappa upp lite av konversationen. Jag noterar också att Glenn verkligen kan konsten att lägga in snus med pondus. Efter ett tag kommer krögaren Mats Nordström ut ifrån köket och sätter sig ner med Glenn för en liten tête à tête. Jag kunde tyvärr inte uppfatta vad som sades men helt klart är att Glenn och Mats ska göra business ihop. Ska Wasa Allé starta ett korplag och vill ha Glenn som tränare? Ska Glenn ta med sig restaurangens koncept om "medveten mat" till Italien? Vad vet jag? Kom ihåg var ni hörde det först.

Maten då? Den var riktigt bra den här gången. Tidigare har jag inte varit så nöjd men idag serverades ragu på sej med fänkål, tomater och saffran, rostade rotsaker, rimmad oxbringa och ljuvlig surkål med kummin och sidfläsk. Till det ett jättefint salladsbord med gott bröd och en mumsig pumpasoppa med tillhörande rostade svartögda bönor. En ordentlig uppryckning ifrån gräddträsket alltså och mera medvetet. Personalen är också extremt duktig och trevlig. Spanläget är också perfekt ner på Vasagatan och i och med att man sitter en trappa upp är det ingen där nere som märker en!

Här kommer mina egenheter på begäran av K:

1. Jag har aldrig sett Gudfadern.

2. Jag är rädd för grodor.

3. Jag tror inte på sannolikhet.

4. Min ena örsnibb är något längre än den andra.

Usch, det var jobbigt, och nu hade jag faktiskt inte tänkt att skicka vidare det här till någon mer. Främst för att jag inte vet vem jag skulle skicka det till. Om det inte är så att jag kommer drabbas av sju års olycka eller något annat hemskt. I så fall får någon gärna upplysa mig om det så får jag försöka fixa det.

torsdag 15 mars 2007

Laxrutan

Det underbara vädret igår fick mat- och spelgänget att längta efter något lite lätt och vårigt till middag. Fisk kändes därför givet och vi gick bort till den trevliga damen i en av fiskaffärerna på Olskrokstorget och bad att få lite gravad lax. Jag passade även på att fråga om de hade holländsk matjessill men fick veta att det var något som endast med tur kunde finna runt jul. Väldigt tråkigt tänkte jag som har gått och frågat runt i fiskaffärer i flera månader men bara fått nej till svar. Jag har bara ätit det en enda gång för någon sommar sedan när min bror bjöd på det i form av en liten munsbit. En skiva färskpotatis i botten, en bit sill, lite gräddfil, hackad gräslök och lite brynt smör på, mums! Sillen köps hel och är både jäst och lagrad så den får en mycket finare och komplexare smak än vanlig sill, mer åt ost- och ansjovishållet. Fick i alla fall veta att den går att beställa hem på 5-kilostunna så jag får hitta någon som vill dela med mig.

Laxen blev i alla fall halstrad i torr panna, be gärna om lite tjockare skivor i butiken för annars faller de sönder med en gång. På det lite smörfräst purjolök och rostade pinjenötter. Till höger en pytt på kastanjechampinoner och jordärtsskockor smaksatt med citron. Sen det bästa, dillstuvad potatis! Den blev faktiskt smaksatt med lite hummerfond bara för att det fanns stående, funkade riktigt bra.


Efter maten började vi med att spela Carcassone och det var halvkul. Det är ett spel som mest puttrar på utan riktiga känslor. I Settlers är det däremot ingen brist på känslor och det kändes kul att avrunda med det för en gångs skull. Extra kul också att jag vann, jippie!

onsdag 14 mars 2007

Beans on toast

Min pappa fick Jan Hedhs bok "Bröd" när han fyllde år och jag har studerat den väldigt noga. Jag fastnade för hans toastbröd och att baka det kändes som en viktig politisk handling. Janne har mycket exter för sig och insisterar till exempel på att man ska använda bakmaskin eftersom det annars "tar lång tid att tvätta ur glutenet". Nu har inte jag någon bakmaskin så jag provade istället att använda elvisp med degkrokar. Jag körde degen länge och väl tills jag fick kramp och elvispen blev glödhet. Degen såg väldigt seg och fin ut och jag pytsade ut den på mjölat bakbord. Nu skulle man till fyra bröd forma tjugo små korvar, detta för att "bryta glutensträngarna". Inte heller där har man mycket att sätta emot. Sen trycker man ner korvarna bredvid varandra i fyra formar. Här tror jag att en av anledningarna till att mitt bröd inte blev så lyckat kommer. Jag använde förvisso 2-liters formar som Janne rekommenderar men mina var snarare tänkta för en Janssons frestelse än ett bröd. Nåväl, bröden ställs i i en avstängd ugn för jäsning. Lite då och då ska man spraya degen med vatten för att den inte ska torka och lättare kunna jäsa upp(?). Sedan bakas de i ugn med fallande värme och slutligen åker de in igen utan formar på den heta plåten för att få lite extra skorpa.
Resultatet då? Jodå, det blev ett väldigt vackert bröd, små korvar som ligger bredvid varandra kan ju aldrig bli fel. Det blev tyvärrr ganska platt, främst beroende på formarna tror jag som lät brödet flyta ut. Skorpan blev väldigt fin och inkråmet var mjukt och luftigt men blir frasigt efter rostning. Sen kommer eldprovet, dvs. att serveras rostat med lite smör, en burk vita bönor i tomatsås påhällt, några tag med svartpepparkvarnen och ev. för den lyxige, lite riven ost på. Brödet klarade provet galant och det blev en vacker syn. Om det är någon som vill ha receptet så kan jag maila det.

tisdag 13 mars 2007

Etiskt

I dagens Göteborgs-Posten är jag med i en enkät. Det handlar om ekologiska/rättvisemärkta varor. Tyvärr låter jag väldigt efterbliven. Enkäten hör ihop med en artikel om två handelselever som har skrivit C-uppsats om ämnet. Tydligen har de märkt att många säger sig vilja handla ekologiskt men faktum är att bara ca 1 % av konsumtionen är det. Tyvärr hamnar jag nog precis i den kategorin, och jag anser ju mig själv miljömedveten! De verkar i alla fall väldigt bra och duktiga och det är sådana människor som får mig att kunna överväga att läsa på Handels.

Till mitt försvar måste jag säga att min närmaste butik är en förhatlig Willy's. Deras ekologiska utbud är minst sagt ett skämt. När det kommer till mjölk har de om jag inte minns fel endast ekologisk minimjölk! Idag mösade jag mig i alla fall ner till ICA Kvantum som är betydligt bättre. Passade då på att köpa ingredienser till mitt toastbröd á la Jan Hedh (som står och jäser just nu) och till en liten efterjoggnings-middag för mig och min vän.



Det här är shitake som har fått fräsa med smör, vitlök och persilja. Sedan slängs kapris och klyftade körsbärstomater i. Slutligen två uppvispade ägg och kokt älgpasta (viktigt!). Jag använde faktiskt kapris i salt efter att K framhållt dess förträfflighet. Den är mycket god, mindre kemisk i smaken, men måste verkligen sköljas ordentligt innan för att undvika saltchock.

måndag 12 mars 2007

Serendipisk mat

Jag har gått och tänkt på att göra en terrin ganska länge nu. Själva konceptet är så väldigt tilltalande. Man tar några ingredienser, gärna några som i vanliga fall inte samsas men som man tvingar ihop i en liten formpressad limpa. En del gör man färs av och en annan låter man vara i bitar. Kanske blanda laxfärs med bitar av tysk grynig korv och en god saltgurka. Sedan servera den kall i fina skivor med lite värmande surkål. Hmm, kanske ska testa just det. Hursomhelst så kommer inom en snar framtid åtminstone en terrin att avverkas. Har nog tänkt på detta ända sedan förra julen då min bror (vem annars) gjorde den här lilla godingen. Terriner är verkligen typexemplet på serendipisk mat, alltså mat som tillkommer genom en serie slumpmässiga men lyckosamma omständigheter. Det är ju det hela Louise trevliga blogg går ut på!

fredag 9 mars 2007

Karibisk afton

I onsdags kväll hade vi karibisk afton borta i spelhålan i Lunden. Inspirationen kom ifrån en bok om karibisk matlagning som jag köpte för många herrans år sedan på den trevliga sommarmarknaden i Varberg men det här var första gången jag lagade karibiskt. Nytt för kvällen var också vår nya deltagare Henrik. Min förhoppning är att Henrik, som jobbandes på Systembolaget, ska kunna bidra med lite sjysta dryckestips som ytterligare kommer att höja framtida middagar. Det här är vad vi åt:

Laxpastrami med sötpotatisaioli
5 personer

3oo g laxfilé
valfria kryddor

saften från 1/2 citron
1/2 dl japansk soja
1 finhackad vitlöksklyfta
1 msk honung

1 sötpotatis
saften från 1/2 citron
2 vitlöksklyftor
1 äggula
1 dl rapsolja
salt och peppar

Ungefär de här bjöd min bror på för många år sedan. Vet inte hur karibiskt det egentligen är men mycket kryddor och lite sötpotais hör ändå dit. Ta 1/2 tsk av ett gäng valfria kryddor t.ex: senapsfrön, spiskummin, curry, paprikapulver, timjan, oregano, cayennepeppar osv. Rosta det som rostas bör och släng alla kryddor i en mortel tillsammans med salt, peppar och socker. Skär två skinnfria bitar av laxen i 3 cm breda bitar och rulla runt i kryddblandningen. Halstra laxbitarna i 30-45 sekunder i en mycket het och torr panna. Blanda soja, citron, vitlök och honung och låt laxen ligga i marinaden i plastpåse i ca 1 dygn. Aiolin gör du genom att först baka sötpotatisen mjuk i ugnen, ca 30 min. Gröp ur köttet och låt svalna. Blanda med äggulan och pressad vitlök. Du kan välja att rosta vitlöken tillsammans med potatisen för mildare smak. Börja vispa/mixa samtidigt som du häller i oljan i en tunn stråle. Droppa i citronen och salta och peppra. Vid servering tar du upp laxen och skivar den i centimetertjocka skivor och lägger upp med aiolin.


Karibisk gryta med kokosris
5 personer

3 sötpotatisar
250 g jamsrot
1 röd chilifrukt
några salladslökar
några kvistar timjan
ett paket okra
2 omogna bananer
1 röd paprika
3 stjälkar blekselleri
1 burk kokosmjölk
hummerfond
tabasco
salt och peppar
färsk koriander
4 goda chorizos

5 dl basmatiris
1 l vatten
några salladslökar
2 kvistar timjan
1 röd chili
kokosnötsmassa
1 burk kidneybönor
salt

Skala sötpotatis och jamsrot och skiva ganska tjockt. Skär ner övriga grönsaker, också ganska stora bitar. Fräs på alla grönsaker utom banan och okra i olja i en wokpanna. Häll på kokosmjölken och vatten så att det nästan täcker. Smaksätt med hummerfond, tabasco, salt och peppar. Efter halva tiden har du i banan och okra i stora bitar. När jamsen och sötpotatisen är mjuk är grytan färdig. Stek då dina chorizos och skiva dem i stora bitar och lägg på grytan i woken. Toppa med färsk koriander. Riset fixar du genom att fräsa lök, chili och timjan i olja i en tjockbottnad kastrull. Häll på vattnet och kokosmassan som får lösa upp sig. Häll i riset och bönorna och koka som vanligt ris. Servera med limeklyftor.



Efter förrätt och huvudrätt var vi proppmätta och helt zonkade. Till slut plockades bordet av och spel dukades upp. Det naturliga på en karibisk afton hade givetvis varit att spela Puerto Rico men till mitt förtret blev det gamla Settlers. Jag kom sist. Nästa gång ska jag föreslå att vi spelar poker så att jag får använda mitt fina pokerset.

Efter lite spelande orkade jag plocka fram desserten som jag hade förberett. Det är en variant på den här kakan från Arla. Jag bytte ut den vita chokladen i smeten mot två mosade bananer. Dessutom hade jag i en halv vaniljstång som fick puttra med smöret. Konjaken byttes ut mot rom och saft och skal från en lime. Glasyren på vit choklad behöll jag men spetsade den med lite extra rom. Toppa med rivet limeskal.


onsdag 7 mars 2007

Tävlingen avslutad!

Den kluriga tävlingen som påbörjades förra veckan är nu avslutad. Segrare är självklart Jonas Bergroth som på första kommentaren knep det rätta svaret "Brideshead Revisited" (En Förlorad Värld) av Evelyn Waugh, denna underbara berättelse om den ljuva tillvaron i överklassens England. En tillvaro som sakta men säkert och oundvikligen faller samman. Det är också en bok om religion, dekadens, kärlek och manlig vänskap - vad mer kan man önska sig?
TV-serien baserad på boken är om möjligt ännu bättre och man klämmer utan problem seriens 11 timmar på ett par dagar. Både serien och boken är utmärkt tröst när du befinner dig långt borta och längtar hem.
Så Jonas, maila mig din adress så får du ett pris på posten!

Jeremy Irons som Charles Ryder och Anthony Andrews som Lord Sebastian Flyte och hans björn Aloysius

Ikväll blir det karibisk afton med mat och spel-gänget. Lax ligger i kylskåpet och gottar sig och en kaka ska bakas. Har förhandlat ganska mycket den här gången och varit och köpt bl.a färsk okra och jamsrot (Gud välsigne Heng Li Market!). Återkommer imorgon med resultat.

måndag 5 mars 2007

Absurd rätt

Idag när jag kom hem lagade jag en minst sagt absurd rätt. Den skulle lika gärna kunna ha varit hämtad från min sjuka fantasi men den kommer faktiskt från en kokbok. Huvudingridienserna är fiskpinnar och filmjölk. Jag orkar inte reproducera receptet för det kommer ändå inte att fresta någon. Lite kortfattat är det i alla fall stekta fiskpinnar, kokt skivat ägg, stekta champinjoner, kapris (mitt påhitt), en sås på filmjölk (med lite dillfrön, också mitt påhitt) och riven ost som bakas i ugnen. Till det tartarsås och stekt potatis. För första gången lyckades jag slå en majonnäs på första försöket. Kan ha att göra med att jag använde elvisp för första gången istället för att med egen kraft vispa som en besatt tills armen går ur led. Det hela var okej men ni behöver inte testa det. Nu hade jag i alla fall lagat det och till och med tagit kort så då får jag i alla fall blogga om det. Det kändes ganska genuint ryskt, men behöver inte för den sakens skull vara särskilt gott och var i alla fall inte vad jag var sugen på kl 20.30. Inspirationen kommer för övrigt från Carl Butlers första kokbok så detta kanske var poppis på 70-talet.

Funderade tidigare på det här med rostbröd och alternativ till Pågens Roast N' Toast. Såg nämligen ett recept i Jan Hedhs bok "Bröd" på toastbröd som verkade sjyst. Hans recept är ofta lite avskräckande svåra och så även det här. Dessutom rekommenderade han köksassistent och det har inte jag. Någon som har provat detta eller vet något annat bra alternativ?

Baka bröd!

Efter den här artikeln ska jag nog baka ett eget bröd.

Bojkotta Pågen!

Uppdaterat: här trevligt låter det i Pågens eget pressutskick.

lördag 3 mars 2007

Tema: Lamm

I fredags samlades hela familjen Toshach för att fira min fars 60-årsdag. Som jag nämnt tidigare så är det min näst äldste bror som regerar i köket och han hade valt olika delar av lamm som huvudingrediens. Jag tog mest bilder och har inte så mycket annat att tillägga, de talar bra för sig själv.
Det här är en halstar pilgrimsmussla toppad med lite riven pepparot. Den fick sedan sällskap av en skummig grönärtssoppa. Helt outstanding, förstår inte hur han fick så mycket smak på soppan utan att använda buljong. Misstänker att han hade i natriumglutamat...

Här en lite makaber bild på en stackars tryffel som vi fick stifta närmare bekantskap med senare.

Det här är inget annat än vackert. Lammrostbiff torrmarinerad i backtimjan, rosmarin och vitlök.

Det här är lammbräss som steks i smör. Helt sagolikt gott och kan väl bäst beskrivas som kalvbräss fast med en touch av lamm.

Det här är lammläggen. Den är först rimmad också med backtimjan och rosmarin. Sen har den långsamt confiterats i olivolja tills köttet ramlar av benen. Här har den till slut blivit till en ragu med sugar snaps, haricot verts och rostade körsbärstomater.


Här har all bitar fallit på plats på en tallrik. Klandra inte min bror för upplägget för det var självplock. Medurs med början vid den stora köttbiten som är rostbiffen bakad till saftig perfektion, rödvinssky, rostad amandinepotatis, en confiterad kinesisk vitlök, blomkålscreme smaksatt med tryffel och tryffelolja, ragu på lamlägg och slutligen några små bitar lammbräss.


Här en ostbricka med en ost dränkt i amarone som verkligen fick tungen att krulla sig och en synnerligen god pecorino. Till detta hade vi fikon-, päron- och en tyvärr möglig hemmagjord kvittenmarmelad.


Slutligen har vi en creme brulée smaksatt med med rivet apelsinskal och en sorbet på citron och earl grey.


Ja vad ska man säga? Allt var sagolikt gott och rätterna gick bara från klarhet till klarhet. Givetvis drack vi också en massa gott till men det enda jag la på minnet var ett 10 år gammalt vin som tyvärr inte åldrats med värdighet och ett glas sauternes till bruléen.

torsdag 1 mars 2007

Tävling! Hemligt pris!

Så här under bokrean passar det väl bra med en litterär tävling. Jag kallar det för "Jens mat i litteraturen", ett koncept lånat från P1:s Meny. Med risk för att bli stämd av SR tänkte jag försöka ha det här som ett återkommande inslag på Vänlig mat om jag får något gensvar. För er som inte känner till Menys tävling så kommer ni alltså att få ett matrelaterat stycke, i det här fallet mest vinrelaterat, ur en mer eller mindre känd bok. Jag vill ha författare och titel. Visar det sig vara för svårt så kommer det kanske en ledtråd. Tävlingen pågår i en vecka och vinnaren får ett hemligt pris på posten!

"Wilcox välkomnade vårt intresse; vi prövade flaskor ur vartenda fack, och det var under dessa långa, stilla kvällar i Sebastians sällskap som jag för första gången på allvar gjorde vinets bekantskap och sådde de frön, vilkas rika skörd skulle bli min tröst under många ofruktbara år. Där satt vi, han och jag, i Målade salongen med tre uppdragna buteljer på bordet och tre glas framför oss; Sebastian hade hittat en handbok i vinprovning, och vi följde dess instruktioner i detalj. Vi värmde glaset helt lätt över en ljuslåga, fyllde det till en tredjedel, skakade vinet runt i glaset, höll det mellan händerna, lyfte det mot ljuset, andades in aromen, fyllde munnen och lät det rinna över tungan, som vi smällde mot gommen som man prövar ett mynt mot en disk, lutade huvudet tillbaka och lät vinet sippra ned i strupen. Sedan diskuterade vi det, medan vi knaprade på Bath Oliver kex och övergick till ett annat vin; sedan tillbaka till det första och vidare till ett annat, till alla tre var i gång och vi tappade bort ordningen på glasen och grälade om vilket som var vilket och glasen gick fram och tillbaka mellan oss, så att vi till slut hade sex glas med blandat innehåll, därför att vi fyllt på ur fel butelj, och så måste vi börja från början igen med var sina tre rena glas, tills buteljerna blev tomma och vårt lovprisande av dem allt vildare och mera fantasifullt.
- ...Det är ett litet, skyggt vin som en gasell.
- Som ett litet skogstroll.
- Ett litet spräckligt ett i en grön gobeläng.
- ...Och det här är ett vist gammalt vin.
- En profet i en grotta.
- ...Och det här är ett pärlhalsband om en vit hals.
- Som en svan.
- Som den sista enhörningen.
Och så lämnade vi gemakets gyllengula ljusskimmer för stjärnljuset därutanför, satte oss på spingbrunnens kant med händerna i det svalkande vattnet och lyssnade berusat till plasket och porlet över stenarna.
- Tycker du verkligen att vi ska dricka oss fulla varenda kväll? frågade Sebastian en morgon.
- Ja, jag tror det.
- Det tror jag också."

Lycka till!