Karp Delight

Detta utmärkta gästblogginlägg om karpbestyr i Polen skrivet av min vän Adam har legat länge i min inkorg. Anledningen till att jag inte har publicerat det är att det saknar recept men jag har blivit lovad att få ta del av det anrika familjereceptet så småningom:

Karp po Zydówskó

"Polsk Karp träffar man sällan på i privata hushåll: tillredningen är komplicerad och värd besväret endast om det är många vid bordet. Många och sällsynta kryddor används; ljus och mörk öl, lök och champinjoner, smält socker och sirap, söndersmulade pepparkakor och mycket annat är oumbärliga ingredienser -icke att förglömma fiskens blod, som utvinns genom ett stick som inte får skada gallan. Tronande på en sockelav rostat bröd är den ett praktstycke vid östliga festmåltider och judiska brölopp - dock inte att förväxla med den lothringska "carpe á la juive" som äts som en förrätt i gelé"
(Ernst Jünger - Psykonauterna, rus och droger)

Att laga karp i min släkt är inte en söt familjetradition som förts ner genom generationerna i form av en dammig och kladdig kokbok. Karplagningen är en initieringsrit där den kommande kocken (jag är näste) får ett tungt ansvar som ska axlas tills nästa person kan ta över. I en släkt som inte heller har någon överdriven fallenhet för matlagning blir det judiska karpreceptet något av en monumental uppgift. För att vara ärlig så är karplagning inte en rätt, det är tung och mödosam process - från att välja en sprattlande fisk på den överfyllda polska fiskmarknaden till att med tårar iögonen försöka ta livet av den arma fisken. För att därefter stå och svära i ett nersölat och illaluktande kök. Men karpen ska bli klar. Och den här gången får vi hoppas att den blir det. För det handlar om tradition,och en förbannat god och speciell fiskrätt, och det kan väl vara värt att bevara? Som ni säkert komma märka är inte receptet nedan det monstrum som Ernst ovan beskriver utan den lite "lättare" men likväl komplicerade "carpe á la juive", eller "Karp po Zydowskó" som man säger på polska.

Enkel lammgryta

Min ekonomiska situation är inte direkt ljusare men efter att ha sålt av all kusrslitteratur jag kunde avvara så hade jag i alla fall en liten buffert. Jag kunde nu kosta på mig en god måltid i lördags och lyxade till det med lite lamm. Lamm ska ju helst köpas direkt från gården eller åtminstone i en saluhall men jag fick nöja mig med Hemköps grytbitar. Den här grytan blir mustig och härlig. Det fina med den är att löken och okran reder den automatiskt!

Lammgryta

4 personer

400 g lammkött (gärna lite mer)

2 gula lökar

1 burk krossade tomater

ca 1 dl rödvin

ca 1 msk kalv- eller oxfond

tomatpure

tabasco

okra (konserverad eller färsk)

en burk vita bönor

salt och peppar

Till servering:

quinoa

hackad persilja

Skiva löken och stek den mjuk i olja i en stekpanna. Häll över i en gryta. Putsa lammköttet och skär i lagom stora grytbitar och stek på i pannan. Häll över i grytan. Vispa ur pannan med lite vatten och häll i grytan. Häll i en tomatburk, rödvin, ca 2 msk tomatpuré, 2 dl vatten, några droppar tabasco och ca 1 msk fond. Låt koka ganska kraftigt i en timme och rör om lite under tiden och häll ev. i mer vatten. Häll sedan i avsköljda bönor och okra. Tillaga quinoan och låt grytan koka tills quinon är färdig. Smaka av med salt och peppar.

En liten varning utfärdas härmed för Go Greens vita bönor med chili och lime. Tyckte det lät spännande i butiken men jag blev äcklad bara av att öppna förpackningen. Bönorna ligger i en havremjölkssörja och smakar schampo. Det var nämligen dessa bönor jag hade tänkt ha i min gryta men jag rekommenderar å det varmaste att ni köper vanliga hederliga. Efter att ha sköljt av dem i durkslag var dom fullt ätbara i alla fall.

Sen kan också tilläggas att grytor smakar alltid bäst dagen efter och så också denna. Idag hade jag även uppgraderat persiljehacket till en gremolata, dvs blanda med riven vitlök, citronskal och en skvätt olivolja, och det gjorde också sitt till.

Vinets framtid

I dagens Metro läste jag om hur kolumnisten skamset erkände att hon tyckte det var ganska trevligt med global uppvärmning pga möjligheten att ha snyggare kläder. En så löjlig anledning är inte nog för mig men efter att ha läst Gittos inlägg om torkan i vinlandet Australien började jag fundera. Vad kommer hända med vinproduktionen i framtiden? Vilka kommer bli det nya vinländerna?

Jag ser en lysande framtid för Sverige som vinland. När länderna strax över och under ekvatorn är för heta för vinodling är det hit vinentreprenörerna söker sig. Tänk er! Så här skulle det kunna se ut:
I Skåne odlar man solmogen shiraz, yppig av druvsötma och syltig och smakrik i stilen.
Superområdet kommer bli Gotland, Sveriges Bourgogne, med eldiga röda viner på pinot noir odlade i det karga landskapet. Man gör också fantastiska mineralrika vita viner på chardonnay i klassisk Chablis-stil.
På västkusten, Sveriges Marlborough, gör man superfräsch sauvignon blanc som givetvis passar perfekt till räkor (om det finns några kvar). En ny blå druva vid namn Bingoberra är en korsning mellan gamay och pinot noir och ger härligt mjuka och friska viner.
I Mälardalen börjar grevarna på sina herresäten att odla vin i Bordeaux-stil. Vinerna är höstigt röda med doft av löv på druvorna merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc.
I Norrland satsar man så klart på eiswein.

Jag tror att det är dags att söka till oenologprogrammet!

Fattigmanswok

Just nu är jag obeskrivligt fattig och jag har som vanligt ingen aning om varför. Jag vet nog i och för sig några orsaker till min insoliditet. Jag spenderade julen (i dubbel bemärkelse) i Skottland och köpte på mig en del viner som jag tyckte verkade ganska billiga, bla en stor flaska sherry. När jag sen skulle flyga med snåljåparna RyanAir fick jag naturligtvis betala övervikt och de eventuella pengar jag tjänat var borta.

Buhu, så hemskt är det ju inte men man får bli lite kreativ med det man har hemma när man har ont om pengar. Det jag hade att jobba med var; en och en halv rödlök, två stjälkar selleri, några stumpar citrongräs, vitlök, kycklingfond, ingefära, tabasco, små burkar med kidneybönor, mjöl till redning, ris och ovan nämnda sherry. På Netto fyndade jag en påse fryst broccoli, blomkål och morot, soja samt en paprika och middagen var räddad!

Under andra ekonomiska förhållanden skulle jag utökat woken med lite tofu. Nu fick de något malplacerade kidneybönorna agera proteintillskott så att jag inte behöver svimma. Det här kanske verkar lite oglamoröst och trist för en matblogg men man kan inte äta ostron varje dag. Jag tror att det är många med mig som upplever samma pengabrist under januari, inte minst vi studenter.

För att inte deppa ner er ytterligare i eran redan nerdeppade januaridepp vill jag tipsa om en kul matbok! Sound Bites är skriven av Alex Kapranos, sångare i skotska bandet Franz Ferdinand, och handlar om all spännande mat han äter på turné världen över. Boken är fantastiskt trevlig och består av massa korta kapitel på ca 2 sidor och varje kapitel har underbara illustrationer gjorda av bandets turnétrummis Andrew Knowles. Kapranos började som matskribent i the Guardian och jag tror att detta är hans samlade krönikor därifrån. Han skriver mycket roligt och initierat (han har varit kock i 10 år) om udda matuplevelser. Ett favoritcitat som summerar boken är från kapitlet om Buenos Aires där han får uppleva köttkulturen:

"'Todo bicho que camina va a parar al asador.' Anything that walks ends upp on the grill. It is a euphemism that summarises an Argentinian attitude to culinary and sexual encounters: I have no preference, as long as it's meat."