Fattigmanswok

Just nu är jag obeskrivligt fattig och jag har som vanligt ingen aning om varför. Jag vet nog i och för sig några orsaker till min insoliditet. Jag spenderade julen (i dubbel bemärkelse) i Skottland och köpte på mig en del viner som jag tyckte verkade ganska billiga, bla en stor flaska sherry. När jag sen skulle flyga med snåljåparna RyanAir fick jag naturligtvis betala övervikt och de eventuella pengar jag tjänat var borta.

Buhu, så hemskt är det ju inte men man får bli lite kreativ med det man har hemma när man har ont om pengar. Det jag hade att jobba med var; en och en halv rödlök, två stjälkar selleri, några stumpar citrongräs, vitlök, kycklingfond, ingefära, tabasco, små burkar med kidneybönor, mjöl till redning, ris och ovan nämnda sherry. På Netto fyndade jag en påse fryst broccoli, blomkål och morot, soja samt en paprika och middagen var räddad!

Under andra ekonomiska förhållanden skulle jag utökat woken med lite tofu. Nu fick de något malplacerade kidneybönorna agera proteintillskott så att jag inte behöver svimma. Det här kanske verkar lite oglamoröst och trist för en matblogg men man kan inte äta ostron varje dag. Jag tror att det är många med mig som upplever samma pengabrist under januari, inte minst vi studenter.

För att inte deppa ner er ytterligare i eran redan nerdeppade januaridepp vill jag tipsa om en kul matbok! Sound Bites är skriven av Alex Kapranos, sångare i skotska bandet Franz Ferdinand, och handlar om all spännande mat han äter på turné världen över. Boken är fantastiskt trevlig och består av massa korta kapitel på ca 2 sidor och varje kapitel har underbara illustrationer gjorda av bandets turnétrummis Andrew Knowles. Kapranos började som matskribent i the Guardian och jag tror att detta är hans samlade krönikor därifrån. Han skriver mycket roligt och initierat (han har varit kock i 10 år) om udda matuplevelser. Ett favoritcitat som summerar boken är från kapitlet om Buenos Aires där han får uppleva köttkulturen:

"'Todo bicho que camina va a parar al asador.' Anything that walks ends upp on the grill. It is a euphemism that summarises an Argentinian attitude to culinary and sexual encounters: I have no preference, as long as it's meat."