Gästbloggning

Jag skäms över att jag så totalt försummat bloggen dom senaste veckorna. Förklaringen är att mitt lilla torp ännu inte är utrustat med bredband. Nu har jag dock skaffat mobilt bredband från 3 så om jag bara kan få skiten att funka så blir det snart blogga av igen. Tills dess kommer här en liten hälsning från Skottland. Det är min käre vän Max som pluggar statsvetenskap i Stirling och han har förstått det där med att det enda man kan i UK är ost och musik:

Tescopoly

42 % av alla matinköp i Storbritannien sker på TESCO. Skulle gissa på att ungefär 22 % av mina inköp sker på Tesco, eftersom jag är lat och handlar alldeles för ofta på den svindyra lilla affären som ligger här på universitetsområdet. Men idag tog jag i alla fall bussen in till Stirling för att köpa brittiska ostar, ett område som universitetets jourlivs helt har förbisett.
Den enda osten jag på förhand hade bestämt mig för var vit stilton, en intressant ost jag aldrig hört talas om innan.
Tyvärr lade jag urvalet av de andra två ostarna i händerna på pojken i Tescos ostdisk, en finnig tonåring som nog mest ville gå hem och snabbt föreslog de ostar som låg närmast den plats där han stod. Jag tog emot ostarna och började leta efter ett engelskt vin, men fick snart ge upp och nöja mig med ett australiensiskt vin (Samväldesland i alla fall!).
Väl hemma blev jag hånad av mina rumskamrater för att jag inte ens hade köpt en cheddarost, men jag hittade en i kylen som tur var, och nu sitter jag här i mitt rum och förstör tangentbordet med ostsmulor och spillt vin.
Jag börjar med den vita stiltonosten, "Tesco ltd edit: white stilton blueberry", som "may contain traces of stones"(?!). Några stenar har jag inte hittat, men osten är fantastiskt god.
Långt ifrån "vanlig" Stiltons ganska skarpa smak, den här är lätt syrlig, och den söta blåbärssmaken ger det hela en efterrättsaktig smak; jag borde köpt ett päron att ha till.
Nästa ost blir "Laurels farm white cheshire". Cheshire Cheese är en smulig, ganska salt och tydligen väldigt gammal osttyp: den finns omnämnd redan i en folkräkning som genomfördes 1086. Osten är inte jättespännande, men helt OK.

Nu upptäcker jag att jag faktiskt hade köpt en cheddarost. "Tintern cheddar chives & shallots" har en skarp, riktigt angenäm smak, men är mycket mjukare och inte lika gul som cheddar brukar vara. Löksmaken passar väldigt bra ihop med resten, och ju mer crackers jag äter (och vin jag dricker!) inser jag att detta är en väldigt god ost. Försöker hitta en låt om ost på datorn, men väljer att omtolka "try it" med Pet Shop Boys istället. Ni borde verkligen prova Tintern’s cheddar!
Nästa cheddar (den som jag hittade i kylskåpet) är "Isle of Bute Scottish Cheddar" - kvällens första verkligt inhemska ost. Detta firas med lite verkligt inhemsk musik, och Primal Screams XTRMNTR passar väldigt bra ihop med denna klassiska cheddar. Skarp, hård och väldigt god!
Sammanfattningsvis, så kan man säga att Storbritannien kan vara ett fruktansvärt matland. När det bara bjuds "deep-fried mars bar", steak and kidney pie, och en trött portion fish and chips längtar man till och med efter en så hemsk person som Anna-Maria Corazza Bildt. Men ostar, det kan dom, britterna.
/Max

To A Haggis

"Fair fa' your honest
sonsie face
Great chieftain o' the
puddin' race!
Aboon them a' ye tak
your place
painch, tripe, or thairm:
Weel are ye worthy
of a grace
As lang's my arm"

Det här är en dikt om haggis av Robert Burns, den skotske nationalskalden. Jag kan inte så mycket om traditionerna kring haggis men jag tror att man läser den här i samband med haggisätning. Sen har Burns en egen dag den 25/1 och den är väldigt viktig för många skottar. Vi hedningar i min familj har aldrig firat den men från och med nu ska jag nog göra det för det här blev inte så dumt. Haggisen jag använde hade rekommenderats av min skotska släkting och även prisats av Gitto så den är nog bäst. Vet att i alla fall köttvarianten finns att köpa på English Shop i Göteborg och antagligen i Stockholm med.

Till haggisen hade jag ett potatismos smaksatt med pepparot och dijonsenap. Jag är inte så förtjust i att dricka whisky så jag gjorde en sås istället: reducera 1 dl whisky till hälften, slå på 2 dl grädde, 1 msk kalvfond och en halv vaniljstång med fröna iskrapade. Koka ihop och häll ev. i redning, salta. Sila bort vaniljstången. Den resterande potatisen fick bli en råraka. Hur var haggisen då? Jo, det är faktiskt gott. Påminner mycket om blodpudding och lite julkaka, mycket kanelsmak! Kan rekommendera den till folk i allmänhet och till vegetarianer i synnerhet.

Ostron och haggis

Igår vardagslyxade jag med att köpa en bit torskrygg och ett ostron hos min nya kompis Fiskhuset. Ostronet var ifrån Frankrike och kostade 14 kronor. Jag har bara ätit ostron en gång tidigare och då från Sverige och jag minns det som lite bättre. Det här var liksom lite torrt och inte lika skvalpande och havigt. Men det är ändå något väldigt speciellt och det var ju inte dåligt på något sätt. Ganska stolt över att jag öppnade det rätt snyggt också. Torskryggen var en så kallad pannfärdig rätt. Lite onödigt och dyrt att köpa det kanske men jag tyckte det var kul att pröva. Den hade en bit chevre instoppad men ingen rödbeta som på hemsidan. Däremot låg det där som ser ut som en stor snus (ursäkta den äckliga liknelsen) på. Jag har ingen aning om vad det är. Trodde först att det var pesto men det smakade som mandelmassa. Det hade dom kunnat skippa. Till det hade jag en liten rödbetsrisotto med ruccola, fårost, lite räkor och en rejäl klick av balsamicosmöret från grillkvällen.

Jag har fått en liten present också av mina föräldar som har varit i Skottland; en burk vegetarisk haggis! Trots mitt skotska påbrå har jag bara ätit haggis en gång och det i snabbmatsversion. Kommer inte riktigt ihåg vad jag tyckte. Ska i alla fall bli spännande att pröva denna lilla goding. Vet inte riktigt hur jag ska servera den bara. Någon som har provat?