Vinets framtid

I dagens Metro läste jag om hur kolumnisten skamset erkände att hon tyckte det var ganska trevligt med global uppvärmning pga möjligheten att ha snyggare kläder. En så löjlig anledning är inte nog för mig men efter att ha läst Gittos inlägg om torkan i vinlandet Australien började jag fundera. Vad kommer hända med vinproduktionen i framtiden? Vilka kommer bli det nya vinländerna?

Jag ser en lysande framtid för Sverige som vinland. När länderna strax över och under ekvatorn är för heta för vinodling är det hit vinentreprenörerna söker sig. Tänk er! Så här skulle det kunna se ut:
I Skåne odlar man solmogen shiraz, yppig av druvsötma och syltig och smakrik i stilen.
Superområdet kommer bli Gotland, Sveriges Bourgogne, med eldiga röda viner på pinot noir odlade i det karga landskapet. Man gör också fantastiska mineralrika vita viner på chardonnay i klassisk Chablis-stil.
På västkusten, Sveriges Marlborough, gör man superfräsch sauvignon blanc som givetvis passar perfekt till räkor (om det finns några kvar). En ny blå druva vid namn Bingoberra är en korsning mellan gamay och pinot noir och ger härligt mjuka och friska viner.
I Mälardalen börjar grevarna på sina herresäten att odla vin i Bordeaux-stil. Vinerna är höstigt röda med doft av löv på druvorna merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc.
I Norrland satsar man så klart på eiswein.

Jag tror att det är dags att söka till oenologprogrammet!

Singellyx

Istället för att känna sig patetisk när man bara vill vara ensam hemma en kväll kan man lyxa till det, bara för sig själv! Det gjorde jag i lördags. Det blev dill-, citron- och tryffelstuvad färskpotatis med gravad lax till. Man hade kunnat halstra laxen lite men nu hade jag så tunna vakuumförpackade skivor att det inte var någon idé. Till det öppnade jag en halvflaska Chablis och njöt framför TV:ns sällskapliga sken. Det är verkligen käckt med halvflaskor för oss singellyxare och det finns faktiskt ett gäng sjysta viner som också säljs på halvflaska.

På morgonen dagen efter så överraskade jag mig själv med en härlig norsk frukost. Jag tror i alla fall att kombinationen äggröra och lax är något typiskt norskt, har för mig att väder-Tone pratade om det i något matprogram. På mitt sätt blev det i alla fall en äggröra smaksatt med tryffelolja och gräslök på rostat bröd med gravad lax på. Gräslök och tryffel passar förbannat fint ihop. Har gjort gräslökshollandaise någon gång och jag kan tänka mig att den hade blivit ännu bättre med lite tryffel. Som ni märker är jag inne i ett tryffelstim nu. Jag har köpt en ganska bilig tryffelolja och kommer därför antagligen snart att tappa smak och det är alltså därför jag använder den så friskt. Har fått höra från en säker källa att bästa och drygaste tryffeloljan köper man på NK Delikatess. När jag får råd ska jag prova.

Italiensk afton

Jag och mina bröder bestämde att vi skulle ses över lite vin och något gott att äta. Jag fick i uppdrag att köpa kallskuret. Jag hade tänkt att gå till Stora Saluhallen men hann inte dit från jobbet på lördag eftermiddag. Först gick jag runt och snurrade på Södra Vägen för att hitta den fina deliatessbutiken Terreno & Smaksak där jag fått höra att det fanns fina grejer. När jag väl hittade den så var den så klart stängd. På vägen därifrån passade jag på att spana efter Frida Larssons Taste International som ska ligga där i krokarna men utan framgång. Var ligger det?! Det blev till slut Konsum Avenyn och deras charkdisk. Den är inte fy skam den heller och resultatet där blev Bresola, Italiensk salami, tryffelsalami, Serranoskinka och Tvärnöskinka. Här har vi lagt upp det med lite melon och som bonus två små franska korvar. Dom fick jag skickade till mig av underbara Louise ända ifrån Paris!

Allt var jättegott och det är en sådan lyx att bara få möla i sig mat. De franska korvarna var särskilt spännande. De luktade lite kinesiskt (kan inte förklara bättre än så) och smakade av typiska brödkryddor alltså anis, fänkål och kummin. Häftig! Tryffelsalamin är grymt smakrik och med bröd och lite olivolja är den väldigt dryg. Fortfarande är det dock Serranoskinkan som är kung i charken.

Min ena bror hade plockat med sig en liten ankleverterrin på fläskbog och pistagenötter. Den var ljuvligt fet och god och hade fin sälta från fläsket och gott tugg från nötterna. Till terrinen och charkuterierna drack vi ett mycket gott italienskt rosévin som var väldigt vackert djupt blekrött.

Sen kom ostarna. Från vänster har vi Caprinelle, en härligt mild baskisk getost med en ljuvligt mjuk konsistens. Sen en vanlig bit parmesan men som var ovanligt rund i smaken och inte så salt. Slutligen en tung bit Ubriaco di Amarone som är komjölksosten Monte Veronese som har tvättats i Amaronevin. Till detta drack vi så klart en Amarone och det var en tung pjäs med mycket smak av fikon och torkad frukt. Det var nog bland det bästa viner jag någonsin druckit. Som anställd på Systembolaget kan jag tyvärr inte gå in närmare på produkten men köp valfri Amarone och njut.

Av en ren händelse hade jag lite panna cotta stående i kylen. Panna cotta är hur lätt som helst att göra och den här var gjord på enklast vis men utan fusk dvs på riktig grädde och vaniljstång. Den var också smaksatt med lite marsalavin och passande nog så drack vi just marsalavin till.

Liten uppdatering

Senaste numret av min nya favorittidning Allt Om Vin är så himlans bra. Massa sjysta recept och fina dryckestips och dessutom ett litet reportage om Ferran Adria på El Bulli. Har lagat två recept därifrån mer eller mindre by the book och dom blev båda superduper. Först en chokladtarte med massa smör och grädde och det viktigaste, smaksatt med hockeypulver. Den hade jag med mig till jobbet och bjöd på som fredagsfika. Tror att den hade passat bra till ett sydafrikanskt vin. Har fått höra att man ska passa sig för att blanda choklad och rödvin men här tror jag att lakrits- och chokladsmaken hade passat bra till en rökig sydafrikan.

Nummer två var en pizza på kalvfärs med zucchini, rödlök, peccorino, mozarella och honung. Den var superduper och det är sjyst med pizza utan vanlig tomatsås. Måste dock avråda från att ställa er klockan 20.30 en vardag och baka pizza, fy vilket slit! All den disk ett pizzabak generar är inte kul heller att ta hand om i ett minimalt kök utan varmvatten. Men har man bestämt sig för att man ska laga något så måste man slutföra det.

Det här är ungefär vad jag har lagat i den "högre" matskolan under de senaste veckorna. Har inte haft riktigt tid pga jobb. Nu har jag äntligen fått fixat mitt bredband så jag ska försöka att hålla uppe en mera rimlig inläggsnivå. Enda problemet nu är att jag inte har råd att laga så avancerad mat. Fram till löning får jag leva på dom Glenn Strömberg Collection-produkter jag köpte på mig när Glenn var på Hemköp vid mitt jobb för fotbollssignering. Jag kan varmt rekommendera spaghettin!

Gästbloggning

Jag skäms över att jag så totalt försummat bloggen dom senaste veckorna. Förklaringen är att mitt lilla torp ännu inte är utrustat med bredband. Nu har jag dock skaffat mobilt bredband från 3 så om jag bara kan få skiten att funka så blir det snart blogga av igen. Tills dess kommer här en liten hälsning från Skottland. Det är min käre vän Max som pluggar statsvetenskap i Stirling och han har förstått det där med att det enda man kan i UK är ost och musik:

Tescopoly

42 % av alla matinköp i Storbritannien sker på TESCO. Skulle gissa på att ungefär 22 % av mina inköp sker på Tesco, eftersom jag är lat och handlar alldeles för ofta på den svindyra lilla affären som ligger här på universitetsområdet. Men idag tog jag i alla fall bussen in till Stirling för att köpa brittiska ostar, ett område som universitetets jourlivs helt har förbisett.
Den enda osten jag på förhand hade bestämt mig för var vit stilton, en intressant ost jag aldrig hört talas om innan.
Tyvärr lade jag urvalet av de andra två ostarna i händerna på pojken i Tescos ostdisk, en finnig tonåring som nog mest ville gå hem och snabbt föreslog de ostar som låg närmast den plats där han stod. Jag tog emot ostarna och började leta efter ett engelskt vin, men fick snart ge upp och nöja mig med ett australiensiskt vin (Samväldesland i alla fall!).
Väl hemma blev jag hånad av mina rumskamrater för att jag inte ens hade köpt en cheddarost, men jag hittade en i kylen som tur var, och nu sitter jag här i mitt rum och förstör tangentbordet med ostsmulor och spillt vin.
Jag börjar med den vita stiltonosten, "Tesco ltd edit: white stilton blueberry", som "may contain traces of stones"(?!). Några stenar har jag inte hittat, men osten är fantastiskt god.
Långt ifrån "vanlig" Stiltons ganska skarpa smak, den här är lätt syrlig, och den söta blåbärssmaken ger det hela en efterrättsaktig smak; jag borde köpt ett päron att ha till.
Nästa ost blir "Laurels farm white cheshire". Cheshire Cheese är en smulig, ganska salt och tydligen väldigt gammal osttyp: den finns omnämnd redan i en folkräkning som genomfördes 1086. Osten är inte jättespännande, men helt OK.

Nu upptäcker jag att jag faktiskt hade köpt en cheddarost. "Tintern cheddar chives & shallots" har en skarp, riktigt angenäm smak, men är mycket mjukare och inte lika gul som cheddar brukar vara. Löksmaken passar väldigt bra ihop med resten, och ju mer crackers jag äter (och vin jag dricker!) inser jag att detta är en väldigt god ost. Försöker hitta en låt om ost på datorn, men väljer att omtolka "try it" med Pet Shop Boys istället. Ni borde verkligen prova Tintern’s cheddar!
Nästa cheddar (den som jag hittade i kylskåpet) är "Isle of Bute Scottish Cheddar" - kvällens första verkligt inhemska ost. Detta firas med lite verkligt inhemsk musik, och Primal Screams XTRMNTR passar väldigt bra ihop med denna klassiska cheddar. Skarp, hård och väldigt god!
Sammanfattningsvis, så kan man säga att Storbritannien kan vara ett fruktansvärt matland. När det bara bjuds "deep-fried mars bar", steak and kidney pie, och en trött portion fish and chips längtar man till och med efter en så hemsk person som Anna-Maria Corazza Bildt. Men ostar, det kan dom, britterna.
/Max

Vulgär lasagne

För att fira min namnsdag igår gjorde jag en extremt vulgär men väldigt god lasagne till mat- spelkvällen. Jag är inne i en korvperiod nu och jag har aldrig hört att någon gjort lasagne med korv förut så det fick testas. Sanningen att säga en jag nog inne i en köttperiod i allmänhet så därför åkte även ett paket Jägarbacon ner i korgen.

Vulgär lasagne

4 personer

2 gula lökar

2 vitlöksklyftor

1 aubergine
2 paket krossade tomater (basilika)

5 salsiccias eller annan god korv

1 paket jägarbacon

2 msk mjöl

smör

6 dl mjölk

150 g fetaost

150 g riven ost

lasagneplattor

salt och peppar

oregano

Finhacka lök och vitlök. Tärna aubergine och fräs alltsammans i olja. Salta något. Slå på tomaterna efter 5 min. Skär ner bacon och stek den. Häll över i såsen. Stek korvarna, skär ner dom och häll i såsen. Smaka av med salt, peppar och oregano. Smält en stor matsked smör i en kastrull. Häll på mjöl och rör runt, slå på mjölk. Vispa konstant tills det kokar upp och låt koka några min. Rör i fetaost och hälften av den rivna osten. Varva i en smord långpanna med lasagneplattor, tomatsås underst och bechamel och riven ost överst.

Det här gick undan för vi var så hungriga och hade inte lust att vänta. Tomatsåsen hade kunnat slipas till mer och koka längre än 15 min men den fick fin smak ändå, inte minst av den rökiga jägarbaconen. Till det hade vi en variant på mango- och pomelosallad som värden slängde ihop. I brist på pomelo fick det bli grapefrukt och ruccolan byttes mot machesallad. Mycket gott! Efterrätten bestod av Almondys nya cheesecake lemon. Som ni märker var detta något av en italiensk afton. Romantisk musik spelades och intoxikerade av detta utbröt efter en stund ett veritabelt kramkalas:

Kol- och stålunionen

Inför gårdagens mat- och spelkväll kände jag att jag ville äta något mellanting mellan vår- och vintermat. Vädret krävde precis det och när jag såg dom fina Thüringer Bratwurstarna från Helmut Walch var saken klar. Min bror, som var med mig och handlade, rekommenderade just Walch och det gjorde tydligen Leif Mannerström också. Jag tänkte alltså göra en liten choucroute-variant och då rekommenderade min bror att jag även skulle ha en bit kokt rimmad oxbringa till. Mycket kött tänkte jag, men visst. Nu var det stört omöjligt att hitta färdigkokt oxbringa utan det fanns bara rimmad sådan som man fick koka själv, något jag inte orkade. Det var synd eftersom det är så gott och hade man dessutom kunnat få med lite spad så hade det ytterligare lyft surkålen. Nu fick kålen istället puttra med ett tärnat äpple, en klyftad lök, lite kummin, honung, vitt vin och förstärktes på slutet med lite rökt sidfläsk och rostad potatis och palstenacka.

Korven var ljuvligt god med en mild och fin smak av kummin och timjan. Surkålen blev också mumsig och berömdes av den kräsne polske värden. Till det lite saltgurka och tysk senap. Vi drack ett Alsacevin till. Det kändes rätt med ett vin från det spännande området Alsace där den här rätten närmast kan sägas höra hemma.

Innan vi satte tänderna i korv och kål åt vi en liten lyxig förrättsmacka. En gräddig och god rödlökssill från Knippla Fisk på Olskrokstorget. En underbar försmak av våren och fick oss osökt att fundera på varför det inte säljs sill i fler sammanhang i Sverige. Emma som har bott i Holland berättade om hur man kunde köpa en hel sill på gatan med en massa rödlök på för 2 euro. Varför finns det helt enkelt inte mer varierad och framför allt svensk snabbmat i Sverige? Man skulle kunna sälja kroppkakor direkt på gatan precis som man säljer dumplings ur bambukorgar i Kina. Fler förslag?

Frankofil afton

I lördags var det så äntligen dags för en middag det talats om länge. Tanken från mina vänner var nog att den skulle påminna om de överdådiga middagar de har läst så mycket om i sina vältummade romantiska noveller. Jag som inte alls är beläst förstod ändå behovet av att göra det till en fransk afton.
Vi möttes så prick klockan 14.37 på lördagen i Stora Saluhallen för att handla. Efter några turer till först Hemköp och sedan tipsbutiken landade vi i Linnéstan för att börja vårt verk. Det skulle lagas boeuf bourgionne så det var lika bra att börja med en gång. Idén till att laga just det kom från Krille som hade sett ett program med skådespelaren och kocken Per Moberg (och elitidrottsmannen!) lagandes denna burgundiska gryta. Jag använde oxbog, mest i brist på högrev, men det fick en fin levrig smak efter att ha kokat länge.
Från början var det tänkt att vi skulle ha pressad potatis till men jag insåg att potatisen skulle bara rinna bort i såsen från grytan. Nu hade jag ändå tagit med mig en potatispress så den användes till att göra gnocchi istället. Kanske inte helt fransk men smaksatt med citron och salvia så tycker jag ändå att den hamnade rätt.
Till efterrätt blev det crème caramel och jag utgick från ett recept från den trevliga boken, med det trevliga formatet, Kockarnas Kalender. Jag slås av hur tydligt det är att Svensk Mjölk ligger bakom boken. Nästan på varje sida står det om hur viktigt det är att blanka av såsen med smör, något som tydligen inte gör så stor skillnad som man kan läsa om i Lisas artikel. Jag är absolut inte den som lobbar för light-produkter men här blir det nästan löjligt. Man ska också komma ihåg att vinnarna av Årets Kock, som har skrivit boken, egentligen är vinnare av Gastronomiska Akademins Mejerimedalj.