Födelsedagsmat

Idag är det Morrisseys 48-årsdag! Det firas runt om i världen på klubbar och barer där man spisar skivor, dricker, dansar och skrålar. Även ute i stugorna i landet gör folk något lite extra. Man sätter på sin favoritskiva med Mozzan, häller upp en White Russian och svänger ihop något gott att äta. Förslagsvis en vegetarisk italiensk måltid med några goda mexikanska öl till. Det här var ett lite långsökt matinlägg men det kändes angeläget.

Fotboll och våfflor

Glad Maria bebådelsedag! Igår var det strålande fint vårväder och Vasa Boys Club skulle ha träning. På vägen bort till Heden passerade jag den katolska kyrkan St Jakob och såg att det var en väldig uppståndelse. Italienare, polacker och andra som bekänner sig till den katolska tron stod utanför och samtalade högt och ljudligt. Då kom jag på att det var ju Maria bebådelsedag idag och den stora våffeldagen. Precis som Louise som går in stenhårt för våfflor kände jag mig också tvungen att grädda några laggar när jag kom hem. Men först lite träning.

Kviberg den yngre laddar för att tjonga upp en långboll.

Vi spelade träningsmatch mot LL Black Sox och förlorade ganska brutalt. Menmen, vi höll god min och jag längtade ändå mest efter att få komma hem och grädda våfflor. Jag ville ha en matig variant till huvudrätt/förrätt och en vanlig till efterrätt. Jag utgick från det här receptet från Tasteline men bytte ut riven potatis mot palsternacka. Istället för att servera dem med parmesancreme körde jag på ryskt vis med stenbitsrom, creme fraiche och charlottenlök.

Visst är den vacker? Tycker faktiskt att den är rätt tjusig med det röda och gröna. Den blev riktigt god också! Purjon och palsternacka gör den tuggig och söt, ta gärna lite extra salt för att bryta av det. Jag var även tvungen att prova våfflan med en aning tryffelolja på och lite havssalt. Det var också gott men jag kände knappt smaken av tryffeloljan. Kanske har den blivit gammal och tappat smak.

Till efterrätt gräddades den andra halvan av smeten till mer klassiska frasvåfflor. Dessa serverades med lättvispad grädde, hjortronsylt och te till ett avsnitt av Black Adder.

Kol- och stålunionen

Inför gårdagens mat- och spelkväll kände jag att jag ville äta något mellanting mellan vår- och vintermat. Vädret krävde precis det och när jag såg dom fina Thüringer Bratwurstarna från Helmut Walch var saken klar. Min bror, som var med mig och handlade, rekommenderade just Walch och det gjorde tydligen Leif Mannerström också. Jag tänkte alltså göra en liten choucroute-variant och då rekommenderade min bror att jag även skulle ha en bit kokt rimmad oxbringa till. Mycket kött tänkte jag, men visst. Nu var det stört omöjligt att hitta färdigkokt oxbringa utan det fanns bara rimmad sådan som man fick koka själv, något jag inte orkade. Det var synd eftersom det är så gott och hade man dessutom kunnat få med lite spad så hade det ytterligare lyft surkålen. Nu fick kålen istället puttra med ett tärnat äpple, en klyftad lök, lite kummin, honung, vitt vin och förstärktes på slutet med lite rökt sidfläsk och rostad potatis och palstenacka.

Korven var ljuvligt god med en mild och fin smak av kummin och timjan. Surkålen blev också mumsig och berömdes av den kräsne polske värden. Till det lite saltgurka och tysk senap. Vi drack ett Alsacevin till. Det kändes rätt med ett vin från det spännande området Alsace där den här rätten närmast kan sägas höra hemma.

Innan vi satte tänderna i korv och kål åt vi en liten lyxig förrättsmacka. En gräddig och god rödlökssill från Knippla Fisk på Olskrokstorget. En underbar försmak av våren och fick oss osökt att fundera på varför det inte säljs sill i fler sammanhang i Sverige. Emma som har bott i Holland berättade om hur man kunde köpa en hel sill på gatan med en massa rödlök på för 2 euro. Varför finns det helt enkelt inte mer varierad och framför allt svensk snabbmat i Sverige? Man skulle kunna sälja kroppkakor direkt på gatan precis som man säljer dumplings ur bambukorgar i Kina. Fler förslag?

Frankofil afton

I lördags var det så äntligen dags för en middag det talats om länge. Tanken från mina vänner var nog att den skulle påminna om de överdådiga middagar de har läst så mycket om i sina vältummade romantiska noveller. Jag som inte alls är beläst förstod ändå behovet av att göra det till en fransk afton.
Vi möttes så prick klockan 14.37 på lördagen i Stora Saluhallen för att handla. Efter några turer till först Hemköp och sedan tipsbutiken landade vi i Linnéstan för att börja vårt verk. Det skulle lagas boeuf bourgionne så det var lika bra att börja med en gång. Idén till att laga just det kom från Krille som hade sett ett program med skådespelaren och kocken Per Moberg (och elitidrottsmannen!) lagandes denna burgundiska gryta. Jag använde oxbog, mest i brist på högrev, men det fick en fin levrig smak efter att ha kokat länge.
Från början var det tänkt att vi skulle ha pressad potatis till men jag insåg att potatisen skulle bara rinna bort i såsen från grytan. Nu hade jag ändå tagit med mig en potatispress så den användes till att göra gnocchi istället. Kanske inte helt fransk men smaksatt med citron och salvia så tycker jag ändå att den hamnade rätt.
Till efterrätt blev det crème caramel och jag utgick från ett recept från den trevliga boken, med det trevliga formatet, Kockarnas Kalender. Jag slås av hur tydligt det är att Svensk Mjölk ligger bakom boken. Nästan på varje sida står det om hur viktigt det är att blanka av såsen med smör, något som tydligen inte gör så stor skillnad som man kan läsa om i Lisas artikel. Jag är absolut inte den som lobbar för light-produkter men här blir det nästan löjligt. Man ska också komma ihåg att vinnarna av Årets Kock, som har skrivit boken, egentligen är vinnare av Gastronomiska Akademins Mejerimedalj.

Laxrutan

Det underbara vädret igår fick mat- och spelgänget att längta efter något lite lätt och vårigt till middag. Fisk kändes därför givet och vi gick bort till den trevliga damen i en av fiskaffärerna på Olskrokstorget och bad att få lite gravad lax. Jag passade även på att fråga om de hade holländsk matjessill men fick veta att det var något som endast med tur kunde finna runt jul. Väldigt tråkigt tänkte jag som har gått och frågat runt i fiskaffärer i flera månader men bara fått nej till svar. Jag har bara ätit det en enda gång för någon sommar sedan när min bror bjöd på det i form av en liten munsbit. En skiva färskpotatis i botten, en bit sill, lite gräddfil, hackad gräslök och lite brynt smör på, mums! Sillen köps hel och är både jäst och lagrad så den får en mycket finare och komplexare smak än vanlig sill, mer åt ost- och ansjovishållet. Fick i alla fall veta att den går att beställa hem på 5-kilostunna så jag får hitta någon som vill dela med mig.

Laxen blev i alla fall halstrad i torr panna, be gärna om lite tjockare skivor i butiken för annars faller de sönder med en gång. På det lite smörfräst purjolök och rostade pinjenötter. Till höger en pytt på kastanjechampinoner och jordärtsskockor smaksatt med citron. Sen det bästa, dillstuvad potatis! Den blev faktiskt smaksatt med lite hummerfond bara för att det fanns stående, funkade riktigt bra.


Efter maten började vi med att spela Carcassone och det var halvkul. Det är ett spel som mest puttrar på utan riktiga känslor. I Settlers är det däremot ingen brist på känslor och det kändes kul att avrunda med det för en gångs skull. Extra kul också att jag vann, jippie!

Karibisk afton

I onsdags kväll hade vi karibisk afton borta i spelhålan i Lunden. Inspirationen kom ifrån en bok om karibisk matlagning som jag köpte för många herrans år sedan på den trevliga sommarmarknaden i Varberg men det här var första gången jag lagade karibiskt. Nytt för kvällen var också vår nya deltagare Henrik. Min förhoppning är att Henrik, som jobbandes på Systembolaget, ska kunna bidra med lite sjysta dryckestips som ytterligare kommer att höja framtida middagar. Det här är vad vi åt:

Laxpastrami med sötpotatisaioli
5 personer

3oo g laxfilé
valfria kryddor

saften från 1/2 citron
1/2 dl japansk soja
1 finhackad vitlöksklyfta
1 msk honung

1 sötpotatis
saften från 1/2 citron
2 vitlöksklyftor
1 äggula
1 dl rapsolja
salt och peppar

Ungefär de här bjöd min bror på för många år sedan. Vet inte hur karibiskt det egentligen är men mycket kryddor och lite sötpotais hör ändå dit. Ta 1/2 tsk av ett gäng valfria kryddor t.ex: senapsfrön, spiskummin, curry, paprikapulver, timjan, oregano, cayennepeppar osv. Rosta det som rostas bör och släng alla kryddor i en mortel tillsammans med salt, peppar och socker. Skär två skinnfria bitar av laxen i 3 cm breda bitar och rulla runt i kryddblandningen. Halstra laxbitarna i 30-45 sekunder i en mycket het och torr panna. Blanda soja, citron, vitlök och honung och låt laxen ligga i marinaden i plastpåse i ca 1 dygn. Aiolin gör du genom att först baka sötpotatisen mjuk i ugnen, ca 30 min. Gröp ur köttet och låt svalna. Blanda med äggulan och pressad vitlök. Du kan välja att rosta vitlöken tillsammans med potatisen för mildare smak. Börja vispa/mixa samtidigt som du häller i oljan i en tunn stråle. Droppa i citronen och salta och peppra. Vid servering tar du upp laxen och skivar den i centimetertjocka skivor och lägger upp med aiolin.

Karibisk gryta med kokosris
5 personer

3 sötpotatisar

250 g jamsrot

1 röd chilifrukt

några salladslökar

några kvistar timjan

ett paket okra

2 omogna bananer

1 röd paprika

3 stjälkar blekselleri

1 burk kokosmjölk

hummerfond

tabasco

salt och peppar

färsk koriander
4 goda chorizos

5 dl basmatiris

1 l vatten

några salladslökar

2 kvistar timjan

1 röd chili

kokosnötsmassa

1 burk kidneybönor

salt

Skala sötpotatis och jamsrot och skiva ganska tjockt. Skär ner övriga grönsaker, också ganska stora bitar. Fräs på alla grönsaker utom banan och okra i olja i en wokpanna. Häll på kokosmjölken och vatten så att det nästan täcker. Smaksätt med hummerfond, tabasco, salt och peppar. Efter halva tiden har du i banan och okra i stora bitar. När jamsen och sötpotatisen är mjuk är grytan färdig. Stek då dina chorizos och skiva dem i stora bitar och lägg på grytan i woken. Toppa med färsk koriander. Riset fixar du genom att fräsa lök, chili och timjan i olja i en tjockbottnad kastrull. Häll på vattnet och kokosmassan som får lösa upp sig. Häll i riset och bönorna och koka som vanligt ris. Servera med limeklyftor.

Efter förrätt och huvudrätt var vi proppmätta och helt zonkade. Till slut plockades bordet av och spel dukades upp. Det naturliga på en karibisk afton hade givetvis varit att spela Puerto Rico men till mitt förtret blev det gamla Settlers. Jag kom sist. Nästa gång ska jag föreslå att vi spelar poker så att jag får använda mitt fina pokerset.

Efter lite spelande orkade jag plocka fram desserten som jag hade förberett. Det är en variant på den här kakan från Arla. Jag bytte ut den vita chokladen i smeten mot två mosade bananer. Dessutom hade jag i en halv vaniljstång som fick puttra med smöret. Konjaken byttes ut mot rom och saft och skal från en lime. Glasyren på vit choklad behöll jag men spetsade den med lite extra rom. Toppa med rivet limeskal.

Tävlingen avslutad!

Den kluriga tävlingen som påbörjades förra veckan är nu avslutad. Segrare är självklart Jonas Bergroth som på första kommentaren knep det rätta svaret "Brideshead Revisited" (En Förlorad Värld) av Evelyn Waugh, denna underbara berättelse om den ljuva tillvaron i överklassens England. En tillvaro som sakta men säkert och oundvikligen faller samman. Det är också en bok om religion, dekadens, kärlek och manlig vänskap - vad mer kan man önska sig?

TV-serien baserad på boken är om möjligt ännu bättre och man klämmer utan problem seriens 11 timmar på ett par dagar. Både serien och boken är utmärkt tröst när du befinner dig långt borta och längtar hem.

Så Jonas, maila mig din adress så får du ett pris på posten!

Jeremy Irons som Charles Ryder och Anthony Andrews som Lord Sebastian Flyte och hans björn Aloysius

Ikväll blir det karibisk afton med mat och spel-gänget. Lax ligger i kylskåpet och gottar sig och en kaka ska bakas. Har förhandlat ganska mycket den här gången och varit och köpt bl.a färsk okra och jamsrot (Gud välsigne Heng Li Market!). Återkommer imorgon med resultat.

Tema: Lamm

I fredags samlades hela familjen Toshach för att fira min fars 60-årsdag. Som jag nämnt tidigare så är det min näst äldste bror som regerar i köket och han hade valt olika delar av lamm som huvudingrediens. Jag tog mest bilder och har inte så mycket annat att tillägga, de talar bra för sig själv.

Det här är en halstar pilgrimsmussla toppad med lite riven pepparot. Den fick sedan sällskap av en skummig grönärtssoppa. Helt outstanding, förstår inte hur han fick så mycket smak på soppan utan att använda buljong. Misstänker att han hade i natriumglutamat...

Här en lite makaber bild på en stackars tryffel som vi fick stifta närmare bekantskap med senare.

Det här är inget annat än vackert. Lammrostbiff torrmarinerad i backtimjan, rosmarin och vitlök.

Det här är lammbräss som steks i smör. Helt sagolikt gott och kan väl bäst beskrivas som kalvbräss fast med en touch av lamm.

Det här är lammläggen. Den är först rimmad också med backtimjan och rosmarin. Sen har den långsamt confiterats i olivolja tills köttet ramlar av benen. Här har den till slut blivit till en ragu med sugar snaps, haricot verts och rostade körsbärstomater.


Här har all bitar fallit på plats på en tallrik. Klandra inte min bror för upplägget för det var självplock. Medurs med början vid den stora köttbiten som är rostbiffen bakad till saftig perfektion, rödvinssky, rostad amandinepotatis, en confiterad kinesisk vitlök, blomkålscreme smaksatt med tryffel och tryffelolja, ragu på lamlägg och slutligen några små bitar lammbräss.


Här en ostbricka med en ost dränkt i amarone som verkligen fick tungen att krulla sig och en synnerligen god pecorino. Till detta hade vi fikon-, päron- och en tyvärr möglig hemmagjord kvittenmarmelad.


Slutligen har vi en creme brulée smaksatt med med rivet apelsinskal och en sorbet på citron och earl grey.


Ja vad ska man säga? Allt var sagolikt gott och rätterna gick bara från klarhet till klarhet. Givetvis drack vi också en massa gott till men det enda jag la på minnet var ett 10 år gammalt vin som tyvärr inte åldrats med värdighet och ett glas sauternes till bruléen.

Tävling! Hemligt pris!

Så här under bokrean passar det väl bra med en litterär tävling. Jag kallar det för "Jens mat i litteraturen", ett koncept lånat från P1:s Meny. Med risk för att bli stämd av SR tänkte jag försöka ha det här som ett återkommande inslag på Vänlig mat om jag får något gensvar. För er som inte känner till Menys tävling så kommer ni alltså att få ett matrelaterat stycke, i det här fallet mest vinrelaterat, ur en mer eller mindre känd bok. Jag vill ha författare och titel. Visar det sig vara för svårt så kommer det kanske en ledtråd. Tävlingen pågår i en vecka och vinnaren får ett hemligt pris på posten!

"Wilcox välkomnade vårt intresse; vi prövade flaskor ur vartenda fack, och det var under dessa långa, stilla kvällar i Sebastians sällskap som jag för första gången på allvar gjorde vinets bekantskap och sådde de frön, vilkas rika skörd skulle bli min tröst under många ofruktbara år. Där satt vi, han och jag, i Målade salongen med tre uppdragna buteljer på bordet och tre glas framför oss; Sebastian hade hittat en handbok i vinprovning, och vi följde dess instruktioner i detalj. Vi värmde glaset helt lätt över en ljuslåga, fyllde det till en tredjedel, skakade vinet runt i glaset, höll det mellan händerna, lyfte det mot ljuset, andades in aromen, fyllde munnen och lät det rinna över tungan, som vi smällde mot gommen som man prövar ett mynt mot en disk, lutade huvudet tillbaka och lät vinet sippra ned i strupen. Sedan diskuterade vi det, medan vi knaprade på Bath Oliver kex och övergick till ett annat vin; sedan tillbaka till det första och vidare till ett annat, till alla tre var i gång och vi tappade bort ordningen på glasen och grälade om vilket som var vilket och glasen gick fram och tillbaka mellan oss, så att vi till slut hade sex glas med blandat innehåll, därför att vi fyllt på ur fel butelj, och så måste vi börja från början igen med var sina tre rena glas, tills buteljerna blev tomma och vårt lovprisande av dem allt vildare och mera fantasifullt.
- ...Det är ett litet, skyggt vin som en gasell.
- Som ett litet skogstroll.
- Ett litet spräckligt ett i en grön gobeläng.
- ...Och det här är ett vist gammalt vin.
- En profet i en grotta.
- ...Och det här är ett pärlhalsband om en vit hals.
- Som en svan.
- Som den sista enhörningen.
Och så lämnade vi gemakets gyllengula ljusskimmer för stjärnljuset därutanför, satte oss på spingbrunnens kant med händerna i det svalkande vattnet och lyssnade berusat till plasket och porlet över stenarna.
- Tycker du verkligen att vi ska dricka oss fulla varenda kväll? frågade Sebastian en morgon.
- Ja, jag tror det.
- Det tror jag också."

Lycka till!

Chili och dessert med chili

Igår bestämde jag i alla fall enväldigt att vi skulle äta "min chili". Den var god som vanligt men fick höra elaka tillrop i köket om att det luktade "kokt gammal alkis". Måste ha varit portern och chipotlen som för ovana näsor blev en chock. Och chipotle luktar väl inte gammalt museum?! Nåväl, det blev gott i alla fall och folk verkade nöjda men det blir ingen bild för något vidare vacker är den inte.

Jag forsatte på chili-temat med min hämnigslöst freestylade (varning!) dessert.

Apelsinchili

4 portioner

2 apelsiner

1/2 röd chili

basilika

billigt mousserande (jag tog Cava)

mörk choklad

lite salt

valnötter

Skala och filéa apelsinerna och riv skalet från en av dem. Finhacka chili, lite basilika och blanda med apelsin och skal. Riv på en rad choklad och slå på lite skumpa och pyttelite salt. Ställ i kylen. Hacka valnötter och choklad. Toppa apelsinjoxet med nöt- och chokladhacket i små glas/skålar.

Egentligen hade jag tänkt att ha lite jordgubbar i men det glömde jag bort totalt. Skumpan och basilikan var mest där för deras skull men de fick hänga med trots missen. Upptäckte också innan servering att det inte smakade så värst dessertigt så jag tryckte desperat i lite honung i sista stund. Summa sumarum blev det en ganska trevlig dessert. Lite gott slafs i botten (som inte var så vackert) och lite trevligt crunch på toppen.

Slutligen kan jag bara nämna att som god gäst gav jag värden ett paket Falksalt med jod i present. En billig och bra gåbort-present som alltid kommer till användning!

Mat och spel 2

Uppdaterad: Bild

Ny vecka och Johannes bjöd in till Settlers och lite god mat hos sig. Efter en middag med Östeuropa-tema hade Adam blivit helt hänförd av den ryska bondsoppan Borsjtj och de övriga hade inte mycket att sätta emot. Visst tänkte jag men eftersom jag som vanligt var "designated chef" så ville jag göra det på mitt sätt. Jag konsulterade ett gäng olika recept för att komma fram till min soppa. Jag ville ha kött i men inget sidfläsk, inte för mycket grönsaker och jag kände att kumminsmak och syra var viktiga komponenter. Sagt och gjort, jag börjar putsa kött och de andra sitter och larvar sig i köket.

Borsjtj
4 personer (vi var 5, för lite!)

700 g högrev
1 kg rödbetor
2 morötter
1 bit vitkål
2 l oxbuljong
2 lagerblad
2-3 tsk kummin
4 msk äppelcidervinäger
salt och svartpeppar (rikligt)
smör och olja

Putsa högreven och skär i små bitar, bryn i smör och olja i en stekpanna. Skala och hacka rotfrukterna, riv några av rödbetorna (för att du inte orkar hacka mer) och vitkålen. Spara en stor rödbeta till senare. Fräs på grönsakerna i stekpannan. Flytta över till köttet som du lagt i en gryta. Slå på buljongen, lagerblad och kummin. Koka minst två timmar. Riv den sparade rödbetan och blanda den med ett par msk äppelcidervinäger och blanda i soppan när den är klar. Smaka av med rejält med salt, peppar och ev. mer kummin. Servera med crème fraiche och ett gott bröd.

Jag gjorde även små palsternackschips till. Skiva en palsternacka väldigt tunt. "Fritera" i mycket olivolja och lägg på hushållspapper. Dutta på salt och finhackad dill. Lite malplacerat tillbehör till den rustika soppan men mycket gott. Fick höra att: "Den var väldigt bögig och smakar inte som borsjtj ska men det var den godaste jag ätit", okej för mig!

Spelandet var tråkigt och gick dåligt (för mig) och spårade till slut ut totalt i fusk och personangrepp.

Mat och spel

Igår var jag hemmas hos Adam för Settlers of Catan och middag i goda vänners lag. Ölen lades på kylning och jag förpassades genast till spisen och började skiva lök och strimla potatis till en Janssons frestelse. För att imponera på mina vänner twistade jag till min Jansson. Grunden är en vanlig Jansson med 3 dl gräddmjölk blandat med hela burkens ansjovisspad men med lite repad timjan över för ett få lite fransk touch, lite som den klassiska Paj Provence. Ansjoviskryddorna och timjan gifte sig fint! Tyvärr tog den inte upp all vätska och satte sig eftersom den lagades i en alldeles för liten form (studentkök...). Blev ändå fullt godkänt.

Till den serverades en gravad lax med ädelost i citronvodka, lånad av Ragazze-gänget. Det här blev en riktig fullpoängare, stående ovationer laget runt! Till ädelostmarinaden användes polsk Slivovitz på ansenliga 70(!) procent. Jag hade även hittat riktigt fin saltgurka inlagd med ekblad från den lilla ryska affären Babushka. Den är väldigt mild med mycket dillsmak och en gräsig ton från ekbladen. Även senapsvinaigretten hade fått sitt från Babushka i form av en liten kaxig burk rysk senap. Till allt det goda drack vi öl av "enklare sort" som synes på bilderna.

Jag kom sist båda spelomgångarna, missade bussen hem och mitt ressällskap Johannes blev nästan påkörd av vagnen men gott och trevligt var det!