Dagens

Det pågår just nu en filminspelning i närheten och filmteamet har fått lov att använda mitt jobb som uppehållrum för lunch och toalettbesök. Det är en deckare av Helen Tursten som ska filmatiseras. Cateringfirman som fixar lunchen lyckades hälla ut någon unken sås alldeles utanför receptionen så stanken av bambafisk tvingade mig ut i vårsolen. Jag gick och tröståt lunch på Mae Krua på Andra Långgatan. Jag åt en Tom Ka Gai och det var verkligen superduper! Bästa thaimaten jag kan erinra mig. Ursäkta bildkvaliteten, jag skicka den direkt från mobilen.

Glenn!

Idag bjöd jag min frankofila vän Anna på lyxig lunch på Wasa Allé eftersom hon fyller år i helgen. Det första jag ser när vi kommer in i den vackra lokalen är att det ligger en liten receptfolder från Glenn Strömbergs kollektion. Trevligt tänker jag och rycker till när jag ser mannen själv sitta med ett gäng affärsmän avnjutandes en lunch precis som vi vanliga människor. Lite skakig i benen går vi bort till vårt fina fönsterbord. Man får betänka att det inte är särskilt ofta man ser kändisar i Göteborg och detta är en kvalitetskändis till råga på allt. Under måltiden kan jag inte undgå att tjuvkika lite granna och försöka snappa upp lite av konversationen. Jag noterar också att Glenn verkligen kan konsten att lägga in snus med pondus. Efter ett tag kommer krögaren Mats Nordström ut ifrån köket och sätter sig ner med Glenn för en liten tête à tête. Jag kunde tyvärr inte uppfatta vad som sades men helt klart är att Glenn och Mats ska göra business ihop. Ska Wasa Allé starta ett korplag och vill ha Glenn som tränare? Ska Glenn ta med sig restaurangens koncept om "medveten mat" till Italien? Vad vet jag? Kom ihåg var ni hörde det först.

Maten då? Den var riktigt bra den här gången. Tidigare har jag inte varit så nöjd men idag serverades ragu på sej med fänkål, tomater och saffran, rostade rotsaker, rimmad oxbringa och ljuvlig surkål med kummin och sidfläsk. Till det ett jättefint salladsbord med gott bröd och en mumsig pumpasoppa med tillhörande rostade svartögda bönor. En ordentlig uppryckning ifrån gräddträsket alltså och mera medvetet. Personalen är också extremt duktig och trevlig. Spanläget är också perfekt ner på Vasagatan och i och med att man sitter en trappa upp är det ingen där nere som märker en!

Här kommer mina egenheter på begäran av K:

1. Jag har aldrig sett Gudfadern.

2. Jag är rädd för grodor.

3. Jag tror inte på sannolikhet.

4. Min ena örsnibb är något längre än den andra.

Usch, det var jobbigt, och nu hade jag faktiskt inte tänkt att skicka vidare det här till någon mer. Främst för att jag inte vet vem jag skulle skicka det till. Om det inte är så att jag kommer drabbas av sju års olycka eller något annat hemskt. I så fall får någon gärna upplysa mig om det så får jag försöka fixa det.

Lunch med bror

Det blev ingen sushi utan lite härlig thai-buffé med min bror på lunchen. Suhko Thai på Drottninggatan. En ganska sparsmakad men god och fräsch buffé, smarriga krabbkakor!

Sen gick vi och beställde kött i Saluhallen. Bara namnet Lammspecialisten sa oss att vi kommit rätt. Det blev lammlägg, lammrostbiff och lammbräss. Vår far fyller ansenliga 60 år nästa vecka och då blir det alltså lammtema. Vet inte riktigt vad min bror har tänkt göra. Han lär nog inte låta mig ha några synpunkter heller eftersom han är ännu större alfakock än jag.

Elefantmannen

Igår hade jag tänkt se Elefantmannen med min mamma eftersom jag kände mig precis så. Hälften man, hälften elefant. Tyvärr fungerade inte DVD:n så det blev inget med det. Jag har sett den för mycket länge sedan och upplevde den då som väldigt läskig men framför allt sorglig. För motsvarande 7 kr i Shanghai kändes det som ett givet köp.

Igår åt jag risoni och har kommit fram till att det nog är min favoritpasta. Små, fina korn som lätt rörs ihop till en krämig risotto-aktig röra.

Fredag idag och lönedag (tjohoo!) så det blir nog sushi till lunch. Känns som om matkännare nu för tiden endast lite skamset erkänner att de älskar sushi. Det har blivit en ganska banal stapelvara som är likvärdig med pizza och korvbricka. Men alla vet att normala människor får såna cravings efter sushi att det värker i ben och armar. Har t.ex en kompis som grusade sina sommarplaner med tågluff och Arvika-biljett genom att bränna pengarna på sushi.

I Göteborg är nog Yoshi bäst när det gäller sushi. Väldigt frächst och gott utan krusiduller. Tempu är av det lite raffigare slaget och jag höll länge det som bäst i stan just på grund av det. Tyvärr är deras läge under en rulltrappa inne på Konsum Avenyn allt annat än tacksamt. Något som jag har märkt av kommentarer från stockholmare och efter att själv ha ätit sushi där är att Göteborg har extremt stora sushibitar. Det verkar som om det finns två skolor. Västkustskolan med groteskt övervuxna bitar typ Supersushi och Stockholmsskolan med små läckra bitar som man inte blir mätt på typ Ki-Mama. Jag måste villigt erkänna att jag föredrar de små läckra bitarna i Stockholm men man blir ju inte mätt! Idealet hade varit om man fick sina små sushibitar följt av en skål ris med currygryta och en flottig friterad schnitzel. Detta är vardagsmat i Japan där inte allt är litet och läckert!

Slutligen kan jag berätta att när jag med några vänner summerade året 2006 och kom till "Årets besvikelse" valde jag Yammy. De andra nämnde saker som när flickvännen gjorde slut eller katten gick och dog men en lunch på Yammy i våras tog priset för mig, alla kategorier.

Folkligt

Här är två extremt härliga, folkliga och framför allt göteborgska länktips; AfterWork i Göteborg och Luchmatakademin. Inget snobberi alltså!

Oh, I'll never learn

När man inte har så mycket att göra på jobbet så börjar tankarna fara. Jag skulle anmäla mig till högskoleprovet och via en länk från Göteborgs Universitets hemsida kom jag till en artikel om hur resurskrävande det är att äta kött. Som gammal vegetarian och miljövän och med mild ångest för den senaste tidens köttorgier bestämde jag mig för att äta vegetariskt till lunch.

Jag gick till Zucchini på Södra Allégatan som ligger rakt över gatan från mitt jobb. De serverar en vergetarisk buffé med mellanöstern touch för 69 kr. Pga den pågående filmfestivalen här i Göteborg hade dom en "drajv" och erbjöd 10 kr rabatt.

Maten är tyvärr trist. De varma rätterna är sämst. Helt smaklös bambamat där alla grönsaker uppenbarligen kommer ur fryspåse utom champinjonerna som knastrar gött mellan tänderna. De kalla rätterna är bättre. Baba ganoushen var rökig och fin i smaken och hummusen krämig och nötig. Mycket av rätterna kom direkt ur burk som vindolmarna till exempel som får en oljig och kemisk smak av unken mynta. Linssoppan var samma som jag har serverats alla gånger tidigare och den är tunn och tråkig. Det bästa var yogi-téet som smakade så starkt av kanel att det brände i halsen.

Till saken hör att jag har en historia med det här stället. En period gick jag dit väldigt mycket för att jag tyckte att maten var god och framför allt var ägarna ruskigt trevliga! Precis så där trevliga som jag normalt tycker är jättejobbigt men här kändes det innerligt. En gång gjorde jag det ödesdigra misstaget att köpa en liten pistagegodis som jag åt väl tillbaks på jobbet. Efter en tugga såg jag att det var en levande larv i godisen, det är äckligt! Men eftersom jag är en svag människa gick jag inte dit och sa till utan höll mig borta ett par månader tills min äckelmage var borta. Nu har de i alla fall nya ägare som inte är särskilt trevliga. Jag hoppas att jag aldrig går dit igen.