Fredagsmat

Det blev tyvärr ingen råbiff i fredags. Stearin hade inget bokningssystem och när vi optimistiskt kom dit kl 19.45 var stället knökfullt. Vi provade att gå till Reef n' Beef men inte heller där fanns det bord. Vi var inte de enda som tänkte fira helgen och lönen. Vi började traska innåt Linnéstan och det började som vanligt tjatas om min blogg och jag fick allehanda oanständiga förslag i utbyte mot att omnämnas i bloggen. På typiskt Göteborgskt manér blåste den slaskiga vinden rätt upp i ansiktet på oss och humöret började att tryta. Men plötsligt stod Canton House där, som en röd stjärna i den mentala istid som drabbat Göteborg.

Delar av sällskapet var lite movilliga inför att äta på en Kinarestaurang, fullt förståeligt med tanke på det vanliga utbudet. Till slut gick vi ändå in och satte oss på den mysiga övervåningen. Jag gillade direkt vad jag såg på menyn! Dumplings, anka och klassikern Ma Po DouFu var lite av innehållet. Jag darrade dock lite lätt på handen när jag övervägde om jag skulle haspla ur mig något på kinesiska till servitrisen men höll mig i skinnet. Jag tog dumplings till förrätt. Fina små knyten med fläskkött och grönsaker och massor av ingefära med en liten skål vinäger och fina strimlor ingefära till. Detta var sk guotie dvs dumplings eller jiaozi som först är kokta eller ångade och sedan stekta. Egentligen föredrar jag dumplings som bara är kokta men de här var ändå de bästa jag ätit utanför Kina.

Till varmrätt tog jag anka i "specialsås". Såsen var nog någon sorts variant på svart bönsås och serverades med mangold och lotusrot. Anka är alltid gott även om den här rätten föll under kategorin mer ordinär kinesisk mat med maizenaredd sås. De andra valde stekt ris med honungsmarinerat fläsk och mungböngroddar, fläskfilé i svart bönsås och fiskpaté med tofu och grönsaker.

Efter en ordentlig omväg hamnade jag samma kväll på den sunkiga McDonalds på hörnet Magasinsgatan/Kungsgatan för att äntligen testa deras vinternyheter. Vi lyckades tillsammans få ihop både McBean, Emmentalerhjärtan, Big McBacon och den nya pommes fritten. McBean var något torr men ordentligt kryddstark, helt OK. Emmentalerhjärtanen hade nog legat på eftervärme ett bra tag för den härliga strängiga segheten fanns inte där så det är svårt att göra en rättvis bedömning. Big McBacon var köttig och fin och det är alltid gott med bacon men var lite torr den med och snål med sås. Slutligen den nya pommes fritten då som är lite grövre, räfflade och breda skivor av potatis som är ordentligt pepprade. Det här var min favorit!

Till sist kommer ett litet tips på hur man räddar sin majonnäs. Om den bara skär sig och verkar mest allmänt oljig så mosa i en kall kokt potatis med en äggula till och vispa i. Great success!