tisdag 22 januari 2008

Karp Delight

Detta utmärkta gästblogginlägg om karpbestyr i Polen skrivet av min vän Adam har legat länge i min inkorg. Anledningen till att jag inte har publicerat det är att det saknar recept men jag har blivit lovad att få ta del av det anrika familjereceptet så småningom:

Karp po Zydówskó

"Polsk Karp träffar man sällan på i privata hushåll: tillredningen är komplicerad och värd besväret endast om det är många vid bordet. Många och sällsynta kryddor används; ljus och mörk öl, lök och champinjoner, smält socker och sirap, söndersmulade pepparkakor och mycket annat är oumbärliga ingredienser -icke att förglömma fiskens blod, som utvinns genom ett stick som inte får skada gallan. Tronande på en sockelav rostat bröd är den ett praktstycke vid östliga festmåltider och judiska brölopp - dock inte att förväxla med den lothringska "carpe á la juive" som äts som en förrätt i gelé"
(Ernst Jünger - Psykonauterna, rus och droger)

Att laga karp i min släkt är inte en söt familjetradition som förts ner genom generationerna i form av en dammig och kladdig kokbok. Karplagningen är en initieringsrit där den kommande kocken (jag är näste) får ett tungt ansvar som ska axlas tills nästa person kan ta över. I en släkt som inte heller har någon överdriven fallenhet för matlagning blir det judiska karpreceptet något av en monumental uppgift. För att vara ärlig så är karplagning inte en rätt, det är tung och mödosam process - från att välja en sprattlande fisk på den överfyllda polska fiskmarknaden till att med tårar iögonen försöka ta livet av den arma fisken. För att därefter stå och svära i ett nersölat och illaluktande kök. Men karpen ska bli klar. Och den här gången får vi hoppas att den blir det. För det handlar om tradition,och en förbannat god och speciell fiskrätt, och det kan väl vara värt att bevara? Som ni säkert komma märka är inte receptet nedan det monstrum som Ernst ovan beskriver utan den lite "lättare" men likväl komplicerade "carpe á la juive", eller "Karp po Zydowskó" som man säger på polska.

söndag 20 januari 2008

Enkel lammgryta

Min ekonomiska situation är inte direkt ljusare men efter att ha sålt av all kusrslitteratur jag kunde avvara så hade jag i alla fall en liten buffert. Jag kunde nu kosta på mig en god måltid i lördags och lyxade till det med lite lamm. Lamm ska ju helst köpas direkt från gården eller åtminstone i en saluhall men jag fick nöja mig med Hemköps grytbitar. Den här grytan blir mustig och härlig. Det fina med den är att löken och okran reder den automatiskt!
Lammgryta
4 personer

400 g lammkött (gärna lite mer)
2 gula lökar
1 burk krossade tomater
ca 1 dl rödvin
ca 1 msk kalv- eller oxfond
tomatpure
tabasco
okra (konserverad eller färsk)
en burk vita bönor
salt och peppar

Till servering:
quinoa
hackad persilja

Skiva löken och stek den mjuk i olja i en stekpanna. Häll över i en gryta. Putsa lammköttet och skär i lagom stora grytbitar och stek på i pannan. Häll över i grytan. Vispa ur pannan med lite vatten och häll i grytan. Häll i en tomatburk, rödvin, ca 2 msk tomatpuré, 2 dl vatten, några droppar tabasco och ca 1 msk fond. Låt koka ganska kraftigt i en timme och rör om lite under tiden och häll ev. i mer vatten. Häll sedan i avsköljda bönor och okra. Tillaga quinoan och låt grytan koka tills quinon är färdig. Smaka av med salt och peppar.




En liten varning utfärdas härmed för Go Greens vita bönor med chili och lime. Tyckte det lät spännande i butiken men jag blev äcklad bara av att öppna förpackningen. Bönorna ligger i en havremjölkssörja och smakar schampo. Det var nämligen dessa bönor jag hade tänkt ha i min gryta men jag rekommenderar å det varmaste att ni köper vanliga hederliga. Efter att ha sköljt av dem i durkslag var dom fullt ätbara i alla fall.

Sen kan också tilläggas att grytor smakar alltid bäst dagen efter och så också denna. Idag hade jag även uppgraderat persiljehacket till en gremolata, dvs blanda med riven vitlök, citronskal och en skvätt olivolja, och det gjorde också sitt till.

måndag 14 januari 2008

Vinets framtid

I dagens Metro läste jag om hur kolumnisten skamset erkände att hon tyckte det var ganska trevligt med global uppvärmning pga möjligheten att ha snyggare kläder. En så löjlig anledning är inte nog för mig men efter att ha läst Gittos inlägg om torkan i vinlandet Australien började jag fundera. Vad kommer hända med vinproduktionen i framtiden? Vilka kommer bli det nya vinländerna?

Jag ser en lysande framtid för Sverige som vinland. När länderna strax över och under ekvatorn är för heta för vinodling är det hit vinentreprenörerna söker sig. Tänk er! Så här skulle det kunna se ut:
I Skåne odlar man solmogen shiraz, yppig av druvsötma och syltig och smakrik i stilen.
Superområdet kommer bli Gotland, Sveriges Bourgogne, med eldiga röda viner på pinot noir odlade i det karga landskapet. Man gör också fantastiska mineralrika vita viner på chardonnay i klassisk Chablis-stil.
På västkusten, Sveriges Marlborough, gör man superfräsch sauvignon blanc som givetvis passar perfekt till räkor (om det finns några kvar). En ny blå druva vid namn Bingoberra är en korsning mellan gamay och pinot noir och ger härligt mjuka och friska viner.
I Mälardalen börjar grevarna på sina herresäten att odla vin i Bordeaux-stil. Vinerna är höstigt röda med doft av löv på druvorna merlot, cabernet sauvignon och cabernet franc.
I Norrland satsar man så klart på eiswein.

Jag tror att det är dags att söka till oenologprogrammet!

onsdag 9 januari 2008

Fattigmanswok

Just nu är jag obeskrivligt fattig och jag har som vanligt ingen aning om varför. Jag vet nog i och för sig några orsaker till min insoliditet. Jag spenderade julen (i dubbel bemärkelse) i Skottland och köpte på mig en del viner som jag tyckte verkade ganska billiga, bla en stor flaska sherry. När jag sen skulle flyga med snåljåparna RyanAir fick jag naturligtvis betala övervikt och de eventuella pengar jag tjänat var borta.

Buhu, så hemskt är det ju inte men man får bli lite kreativ med det man har hemma när man har ont om pengar. Det jag hade att jobba med var; en och en halv rödlök, två stjälkar selleri, några stumpar citrongräs, vitlök, kycklingfond, ingefära, tabasco, små burkar med kidneybönor, mjöl till redning, ris och ovan nämnda sherry. På Netto fyndade jag en påse fryst broccoli, blomkål och morot, soja samt en paprika och middagen var räddad!

Under andra ekonomiska förhållanden skulle jag utökat woken med lite tofu. Nu fick de något malplacerade kidneybönorna agera proteintillskott så att jag inte behöver svimma. Det här kanske verkar lite oglamoröst och trist för en matblogg men man kan inte äta ostron varje dag. Jag tror att det är många med mig som upplever samma pengabrist under januari, inte minst vi studenter.

För att inte deppa ner er ytterligare i eran redan nerdeppade januaridepp vill jag tipsa om en kul matbok! Sound Bites är skriven av Alex Kapranos, sångare i skotska bandet Franz Ferdinand, och handlar om all spännande mat han äter på turné världen över. Boken är fantastiskt trevlig och består av massa korta kapitel på ca 2 sidor och varje kapitel har underbara illustrationer gjorda av bandets turnétrummis Andrew Knowles. Kapranos började som matskribent i the Guardian och jag tror att detta är hans samlade krönikor därifrån. Han skriver mycket roligt och initierat (han har varit kock i 10 år) om udda matuplevelser. Ett favoritcitat som summerar boken är från kapitlet om Buenos Aires där han får uppleva köttkulturen:

"'Todo bicho que camina va a parar al asador.' Anything that walks ends upp on the grill. It is a euphemism that summarises an Argentinian attitude to culinary and sexual encounters: I have no preference, as long as it's meat."

lördag 8 september 2007

Blåvit mat

Många tycker nog som jag att det är för mycket tjat om nyttig mat i allmänhet och GI-mat i synnerhet. På blåvita supportersidan baraben.com har man kommit på några rätter som verkligen är antitesen till nyttigt. En del låter ganska intressant och en del låter rent hälsofarliga. Om det är så illa med kosthållning i IFK som det antyds så är även jag orolig för chanserna till SM-guld.

När vi ändå är inne på temat fotboll och mat så läste jag i senaste Allt Om Mat att Glenn Strömberg och Mats Nordström gjort en italiensk kokbok tillsammans. Om någon trogen läsare kommer ihåg så misstänkte jag att Glenn skulle göra ett knäck tillsammans med Mats Nordström, krögare på Wasa Allé. Alltid kul att få rätt! Nu måste jag nog köpa boken också.

onsdag 22 augusti 2007

Tack för ankan!

Häromdagen fick jag ett SMS med frågan "Hur är det?" och följdfrågan "Äter du dåligt?". Jodå bloggen, det är ganska bra med mig. Jag knegar vidare på Systembolaget som jag har gjort hela sommaren. From nästa vecka börjar mina studier till ekonom och i oktober flyttar jag in i min lilla lägenhet i västra Göteborg. Spännande tider alltså. På fråga nummer två är svaret inte lika upplyftande. Jag äter nog ganska dåligt och framför allt tråkig mat. Den ohämmade inspiration jag (ibland) kände när jag matbloggade har varit obefintlig.
Det var pärlan Louise som så omtänksamt undrade över min matsituation och för att förbättra densamma skickar hon mig en grillad anka på posten(!). Den blev ett ypperligt incitament för att genast börja laga god mat och blogga igen.


Ank- och potatissallad
3 personer

1 grillad anka (650 gr)
10 potatisar
1 stort fänkålshuvud
1 knippe salladslök
1 paket blandsallad
skal och fruktkött från 1 apelsin
1 chilifrukt
färsk koriander
kapris
olja och vinäger
salt och peppar

Tvätta potatisen och skär den i klyftor. Skär fänkålen i stora bitar, spara några lite minde bitar. Lägg potatis och fänkål i en långpanna med bakplåtspapper. Skvätt på lite olja och salta och peppra, baka i 225 grader ca 30 min. Skär ankan i små bitar (den är helt benfri och kan köpas fryst på asiatiska affärer). Stek dem i pyttelite olja tills de fått fin yta, låt rinna av på hushållspapper. Skölj salladen. Skär ner salladslöken och koriander och finhacka chilin. Riv skalet på apelsinen och skär ut filébitar så gott det går och hacka ner dom. Blanda allt i långpannan och häll på kapris och dom råa fänkålsbitarna. Smaka av med salt, peppar och vinäger. Äts lite ljummen.


Det här blev jättegott och förhoppningsvis starten på en riktigt bloggig mathöst. Ankan var fantastiskt fin och fet och jag ska verkligen leta reda på en återförsäljare i Göteborg. Måste också pusha för kombinationen apelsin, fänkål och kapris - helt oslagbart i kalla och ljumna rätter.

P.S. Louise har ett ankrecept här och Lotta Lundgren har ett där.

lördag 23 juni 2007

Äntligen!

Nu har den kommit - årets mest efterlängtade produkt - den holländska matjessillen! Om du inte själv visste att du har längtat efter den så kan jag tala om att det har du!


Du köper den hel och rensar den och det är inte alls svårt. Sedan kan du äta den som vanlig svensk sill med potatis och gräddfil eller bara på en knäckemacka med smör och lite rödlök på. Smaken är fantastiskt ädel och fin och inte lika påträngande som den svenska söt- och saltsliskiga. Den är också betydligt fetare och smälter verkligen i munnen. Kryddningen är diskret och det är i stället den jästa smaken som får spela första fiolen. Smaken kan liknas vid ansjovis, lagrad ost, rysk kaviar och surströmming. Så passa på nu och köp på er sillen för den tas bara in av fiskaffärerna till midsommar och framför allt i Göteborgsområdet. Om det är någon annan än Louise som också vill ha sill men som har svårt att få tag på det själv så hör av er. Jag gör helst små munsbitar (eller "snapas" som det kallas) på min sill; kokt skivad potatis, en klick gräddfil, sill, lite brynt smör och hackad gräslök. Perfekt tiltugg på sommarens bjudningar!

måndag 18 juni 2007

Singellyx

Istället för att känna sig patetisk när man bara vill vara ensam hemma en kväll kan man lyxa till det, bara för sig själv! Det gjorde jag i lördags. Det blev dill-, citron- och tryffelstuvad färskpotatis med gravad lax till. Man hade kunnat halstra laxen lite men nu hade jag så tunna vakuumförpackade skivor att det inte var någon idé. Till det öppnade jag en halvflaska Chablis och njöt framför TV:ns sällskapliga sken. Det är verkligen käckt med halvflaskor för oss singellyxare och det finns faktiskt ett gäng sjysta viner som också säljs på halvflaska.

På morgonen dagen efter så överraskade jag mig själv med en härlig norsk frukost. Jag tror i alla fall att kombinationen äggröra och lax är något typiskt norskt, har för mig att väder-Tone pratade om det i något matprogram. På mitt sätt blev det i alla fall en äggröra smaksatt med tryffelolja och gräslök på rostat bröd med gravad lax på. Gräslök och tryffel passar förbannat fint ihop. Har gjort gräslökshollandaise någon gång och jag kan tänka mig att den hade blivit ännu bättre med lite tryffel. Som ni märker är jag inne i ett tryffelstim nu. Jag har köpt en ganska bilig tryffelolja och kommer därför antagligen snart att tappa smak och det är alltså därför jag använder den så friskt. Har fått höra från en säker källa att bästa och drygaste tryffeloljan köper man på NK Delikatess. När jag får råd ska jag prova.

måndag 11 juni 2007

Somrig sallad

I lördags satt jag med några vänner på uteplatsen och åt och drack gott. Det blev en liten "best of"-rätt som var ett litet hopkok av smaker och grejer jag har fantiserat om på sistone. Det är en väldigt lättlagad och somrig rätt och den serveras på ett generöst och härligt sätt direkt ur en långpanna. Den kan ätas bara som den är eller till en bit grillad fisk.

Räk- och rostpotatissallad
4 personer

1 kg färskpotatis
1 kg räkor med skal
1 paket ruccola
1 knippe salladslök
1 knippe rädisor
1 paket sugar snaps
2 stjälkar citrongräs
1-2 röd chili
färsk mynta
olivolja
balsamvinäger
salt och peppar
riven parmesanost
Tvätta potatisen och skär i halvor. Rosta i ugnen ca 40 min. Skölj under tiden grönsakerna och skala räkorna. Skär ner det gröna i valfri storlek. Blanda den varma potatisen med övriga ingredienser och häll på lite olivolja och vinäger. Riv slutligen över rejält med parmesan. Servera direkt ur långpannan när den fortfarande är ljummen.

Det här tryffelsmöret (fast utan tryffel!) gjorde min brorsa för ett tag sedan och det passar bra till denna lilla rätt och till skaldjur i allmänhet. Det är bara att reducera 1 dl balsamvinäger till den blir klibbig. Släng i en finhackad charlottenlök och lite rosmarin på slutet. Låt det svalna. Vispa ca 100 gram smör luftigt i några minuter. Blanda i balsamvinägern och smaka av med tryffelolja och salt. Tyvärr blir det inte så vackert som ni ser men väldigt gott!

söndag 10 juni 2007

Tilltugg

Mina absoluta favoritkakor är aprikossnibbar från kakbibeln "Sju sorters kakor". Degen är så väldigt fet och god och aprikosmarmeladen som fyller dom är ju helt klart kungen av marmelad. När jag tänkte på dessa så fantiserade jag om att man skulle kunna göra små förrättskakor på samma sätt, fast ändå med lite sylt i! Tja, så här blev resultatet och det var inte så dumt. Passar bra till ett glas rosévin eller till ostbrickan. Fyllningen varierar man som man själv vill.

Förrättssnibbar
20 kakor

125 g smör
1/2 dl socker
skal från 1 citron
3 dl vetemjöl
1 äggula
1 ägg till pensling

Fyllning:
marmelad (fikon, rabarber...)

Topping:
rosmarin
havssalt
parmesanost
citronskal

Hacka samman smöret och de torra ingredienserna. Tillsätt äggulan och arbeta ihop degen. Låt degen vila i kylen i 1 timme.
Kavla ut degen tunt och sporra den i kvadrater på 5x5 cm. Klicka på marmelad och vik ihop dom. Lägg på en smord plåt och pensla med ägg. Lägg på toppingen. Grädda mitt i ugnen på 175 grader i 10 min.


Ett annat litet snackstips är de nya rotfruktschipsen från Bjäre hembygd. Jag upptäckte dom efter att ha läst om dom i ett nummer av Allt om mat och jag tyckte dom lät trevliga. En påse på 75 gram innehåller chips av palsternacka, blå kongo, rödbeta persiljerot. Dom var jättegoda och lite rotfruktssöta. Tyckte dock att de var lite dåligt salta så jag rekommenderar att man dunkar på lite själv. Enda nackdelen är priset, 26 kr för en påse på 75 gram är lite saftigt.


måndag 4 juni 2007

Italiensk afton

Jag och mina bröder bestämde att vi skulle ses över lite vin och något gott att äta. Jag fick i uppdrag att köpa kallskuret. Jag hade tänkt att gå till Stora Saluhallen men hann inte dit från jobbet på lördag eftermiddag. Först gick jag runt och snurrade på Södra Vägen för att hitta den fina deliatessbutiken Terreno & Smaksak där jag fått höra att det fanns fina grejer. När jag väl hittade den så var den så klart stängd. På vägen därifrån passade jag på att spana efter Frida Larssons Taste International som ska ligga där i krokarna men utan framgång. Var ligger det?! Det blev till slut Konsum Avenyn och deras charkdisk. Den är inte fy skam den heller och resultatet där blev Bresola, Italiensk salami, tryffelsalami, Serranoskinka och Tvärnöskinka. Här har vi lagt upp det med lite melon och som bonus två små franska korvar. Dom fick jag skickade till mig av underbara Louise ända ifrån Paris!

Allt var jättegott och det är en sådan lyx att bara få möla i sig mat. De franska korvarna var särskilt spännande. De luktade lite kinesiskt (kan inte förklara bättre än så) och smakade av typiska brödkryddor alltså anis, fänkål och kummin. Häftig! Tryffelsalamin är grymt smakrik och med bröd och lite olivolja är den väldigt dryg. Fortfarande är det dock Serranoskinkan som är kung i charken.


Min ena bror hade plockat med sig en liten ankleverterrin på fläskbog och pistagenötter. Den var ljuvligt fet och god och hade fin sälta från fläsket och gott tugg från nötterna. Till terrinen och charkuterierna drack vi ett mycket gott italienskt rosévin som var väldigt vackert djupt blekrött.

Sen kom ostarna. Från vänster har vi Caprinelle, en härligt mild baskisk getost med en ljuvligt mjuk konsistens. Sen en vanlig bit parmesan men som var ovanligt rund i smaken och inte så salt. Slutligen en tung bit Ubriaco di Amarone som är komjölksosten Monte Veronese som har tvättats i Amaronevin. Till detta drack vi så klart en Amarone och det var en tung pjäs med mycket smak av fikon och torkad frukt. Det var nog bland det bästa viner jag någonsin druckit. Som anställd på Systembolaget kan jag tyvärr inte gå in närmare på produkten men köp valfri Amarone och njut.


Av en ren händelse hade jag lite panna cotta stående i kylen. Panna cotta är hur lätt som helst att göra och den här var gjord på enklast vis men utan fusk dvs på riktig grädde och vaniljstång. Den var också smaksatt med lite marsalavin och passande nog så drack vi just marsalavin till.

tisdag 22 maj 2007

Födelsedagsmat

Idag är det Morrisseys 48-årsdag! Det firas runt om i världen på klubbar och barer där man spisar skivor, dricker, dansar och skrålar. Även ute i stugorna i landet gör folk något lite extra. Man sätter på sin favoritskiva med Mozzan, häller upp en White Russian och svänger ihop något gott att äta. Förslagsvis en vegetarisk italiensk måltid med några goda mexikanska öl till. Det här var ett lite långsökt matinlägg men det kändes angeläget.

söndag 20 maj 2007

Liten uppdatering

Senaste numret av min nya favorittidning Allt Om Vin är så himlans bra. Massa sjysta recept och fina dryckestips och dessutom ett litet reportage om Ferran Adria på El Bulli. Har lagat två recept därifrån mer eller mindre by the book och dom blev båda superduper. Först en chokladtarte med massa smör och grädde och det viktigaste, smaksatt med hockeypulver. Den hade jag med mig till jobbet och bjöd på som fredagsfika. Tror att den hade passat bra till ett sydafrikanskt vin. Har fått höra att man ska passa sig för att blanda choklad och rödvin men här tror jag att lakrits- och chokladsmaken hade passat bra till en rökig sydafrikan.

Nummer två var en pizza på kalvfärs med zucchini, rödlök, peccorino, mozarella och honung. Den var superduper och det är sjyst med pizza utan vanlig tomatsås. Måste dock avråda från att ställa er klockan 20.30 en vardag och baka pizza, fy vilket slit! All den disk ett pizzabak generar är inte kul heller att ta hand om i ett minimalt kök utan varmvatten. Men har man bestämt sig för att man ska laga något så måste man slutföra det.


Det här är ungefär vad jag har lagat i den "högre" matskolan under de senaste veckorna. Har inte haft riktigt tid pga jobb. Nu har jag äntligen fått fixat mitt bredband så jag ska försöka att hålla uppe en mera rimlig inläggsnivå. Enda problemet nu är att jag inte har råd att laga så avancerad mat. Fram till löning får jag leva på dom Glenn Strömberg Collection-produkter jag köpte på mig när Glenn var på Hemköp vid mitt jobb för fotbollssignering. Jag kan varmt rekommendera spaghettin!

lördag 19 maj 2007

Gästbloggning

Jag skäms över att jag så totalt försummat bloggen dom senaste veckorna. Förklaringen är att mitt lilla torp ännu inte är utrustat med bredband. Nu har jag dock skaffat mobilt bredband från 3 så om jag bara kan få skiten att funka så blir det snart blogga av igen. Tills dess kommer här en liten hälsning från Skottland. Det är min käre vän Max som pluggar statsvetenskap i Stirling och han har förstått det där med att det enda man kan i UK är ost och musik:

Tescopoly

42 % av alla matinköp i Storbritannien sker på TESCO. Skulle gissa på att ungefär 22 % av mina inköp sker på Tesco, eftersom jag är lat och handlar alldeles för ofta på den svindyra lilla affären som ligger här på universitetsområdet. Men idag tog jag i alla fall bussen in till Stirling för att köpa brittiska ostar, ett område som universitetets jourlivs helt har förbisett.
Den enda osten jag på förhand hade bestämt mig för var vit stilton, en intressant ost jag aldrig hört talas om innan.
Tyvärr lade jag urvalet av de andra två ostarna i händerna på pojken i Tescos ostdisk, en finnig tonåring som nog mest ville gå hem och snabbt föreslog de ostar som låg närmast den plats där han stod. Jag tog emot ostarna och började leta efter ett engelskt vin, men fick snart ge upp och nöja mig med ett australiensiskt vin (Samväldesland i alla fall!).
Väl hemma blev jag hånad av mina rumskamrater för att jag inte ens hade köpt en cheddarost, men jag hittade en i kylen som tur var, och nu sitter jag här i mitt rum och förstör tangentbordet med ostsmulor och spillt vin.
Jag börjar med den vita stiltonosten, "Tesco ltd edit: white stilton blueberry", som "may contain traces of stones"(?!). Några stenar har jag inte hittat, men osten är fantastiskt god.
Långt ifrån "vanlig" Stiltons ganska skarpa smak, den här är lätt syrlig, och den söta blåbärssmaken ger det hela en efterrättsaktig smak; jag borde köpt ett päron att ha till.
Nästa ost blir "Laurels farm white cheshire". Cheshire Cheese är en smulig, ganska salt och tydligen väldigt gammal osttyp: den finns omnämnd redan i en folkräkning som genomfördes 1086. Osten är inte jättespännande, men helt OK.

Nu upptäcker jag att jag faktiskt hade köpt en cheddarost. "Tintern cheddar chives & shallots" har en skarp, riktigt angenäm smak, men är mycket mjukare och inte lika gul som cheddar brukar vara. Löksmaken passar väldigt bra ihop med resten, och ju mer crackers jag äter (och vin jag dricker!) inser jag att detta är en väldigt god ost. Försöker hitta en låt om ost på datorn, men väljer att omtolka "try it" med Pet Shop Boys istället. Ni borde verkligen prova Tintern’s cheddar!
Nästa cheddar (den som jag hittade i kylskåpet) är "Isle of Bute Scottish Cheddar" - kvällens första verkligt inhemska ost. Detta firas med lite verkligt inhemsk musik, och Primal Screams XTRMNTR passar väldigt bra ihop med denna klassiska cheddar. Skarp, hård och väldigt god!
Sammanfattningsvis, så kan man säga att Storbritannien kan vara ett fruktansvärt matland. När det bara bjuds "deep-fried mars bar", steak and kidney pie, och en trött portion fish and chips längtar man till och med efter en så hemsk person som Anna-Maria Corazza Bildt. Men ostar, det kan dom, britterna.
/Max

söndag 6 maj 2007

"Blogg med mersmak"

Igår samlades det mytomspunna "mat- och spelsällskapet" för första gången på länge. Det var första gången i torpet och det lämpade sig alldeles utmärkt för den här typen av sittningar. Innan vi kunde köra igång fick vi dock ta tag i diskberget som hade stått sedan valborg. Det hela blir lite meckigt också i det lilla köket utan varmvatten med fyra personer som ska försöka hjälpas åt. Så jag smet i väg och började borsta musslor istället.

Blåmusslerisotto
4 personer

1 nät blåmusslor
2 charlottenlökar
2 vitlöksklyftor
blast från en fänkål
1,5 dl vitt vin
4 dl vatten
salt

4 dl avorioris
3 charlottenlökar
2 vitlöksklyftor
1 dl vitt vin
buljong från musselkoket
5 dl annan buljong
2 dl riven västerbottensost
1 msk smör
3 chorizos
4 plommontomater
1 fänkålsstånd
salt och peppar

Skölj och borsta musslorna. Ta bort ev. skägg och släng de som är trasiga eller som inte stänger sig när man knackar på dom. Finhacka löken. Fräs i en het gryta i olivolja med fänkålsblasten. Släng i musslorna och rör runt en stund. Slå på vin och vatten och lägg på lock. Låt stormkoka några minuter. Släng musslor som inte har öppnat sig.

Finhacka löken. Fräs i en traktörpanna. Släng på riset och fräs en minut. Slå på vinet och låt koka in. Späd med buljongen i omgångar tills riset har bra konsistens. Stek eller grilla korvarna och skär ner dom i bitar. Strimla fänkålen och fräs på den i olja. Kärna ur tomaterna och skär ner dom. Släng i dom och korven på slutet i fänkålen. Släng i ost och smör i risotton och rör ner. Salta och peppra. Rör i lite av fänkålsblandingen och toppa med resten och musslorna. Ta även med några skal som garnering.

Currysjötunga
4 personer
800 g sjötunga
1 l vatten
1 dl salt
1 msk curry
1 stjälk citrongräs
1 msk paprikapulver
1 msk chilipulver

Snabbrimma sjötungan i hopvispat vatten och salt ca 3 min. Ta upp fisken och torka av. Finhacka citrongräset och blanda med kryddorna. Gnid in fisken med kryddorna. Grilla fisken elller stek i het panna. Använd gärna en grillklämma för att fisken inte ska fastna och vara lätt att vända. Spett går också ganska bra. Servera med risotton.
Risotton är väldigt inspirerad av min nya idol - Frida Larsson på Taste International. Det blev jättegod och passade mycket bra till fisken. Den är är i sin tur inspirerad av Christian Hellberg och ett recept i senaste "Allt om Vin". Jag har nämligen förmånen att ha en hel trave med mat- och vintidningar från -96 och framåt på mitt jobb. Till det här passar det nog bäst att dricka ett sött och billigt vitt vin.

torsdag 3 maj 2007

Känd svensk IT-profil

Det kan ju alltså nu kalla mig. Inte riktigt kanske men jag blev väldigt glad för att Gitto tipsade om min lilla blogg och andra favoriter i Expressen. Detta sätter ju genast en viss press på mig att börja leverera mer grym mat. Ojoj!

onsdag 2 maj 2007

Pastasallad...

Jag trodde nog aldrig att jag skulle blogga om något så vulgärt som en pastasallad (på trefärgade skruvar). Menmen, vi äter det nog alla ibland och tycker det är ganska gott. Den här blev faktiskt god och framför allt riktigt snygg. Sen är det ju nästan sommar också.

Pastasallad med räkor och sichuanpeppar
2 personer

200 g pasta
1/3 purjolök
ett paket babyspenat
200 g räkor med skal
2 små ägg
ett par msk solrosfrön
1 stor avokado
1 tsk sichuanpeppar
2 cm riven ingefära
olivolja
salt och peppar

Koka pastan. Koka äggen. Skala räkorna. Skölj och strimla purjon. Fräs den hastigt i lite smör. Rosta sichuanpepparn i en torr panna och mortla den. Rosta solrosfrön hastigt i pannan. Skär ner avokadon och äggen i bitar. Skölj spenaten och blanda alltsammans med olja, ingefära, sichuanpeppar, salt och peppar. Toppa med solrosfröna. Ha gärna pastan, äggen och purjon lite varmt så att salladen blir ljummen.

Lilla torpet

På valborg invigdes torpet med en grillfest. Det grillades god korv, scampi och diverse vegogrejer och åts med coleslaw, bröd, lite guckor och röror. Det fina i kråksången var att jag själv kom sent till min egen fest och behövde inte fixa något alls, och framför allt inte maten. Dagen efter tog jag dock igen det med städning. Jag passade också på att kolla in mina "ägor" lite ordentligare. Potatis är satt och kommer väl förhoppningsvis upp lagom till midsommar. Rabarber, smultron och gräslök finns och även lite avsomnad timjan och rosmarin. Sen finns det en hel del oidentifierat som jag får undersöka närmare.

Är det inte idylliskt?

Här ska det komma potatis.

söndag 29 april 2007

Bloggträff och födelsedagspresent

Jag var på bloggträff igår för att grymmaste Gitto var i stan. Stellan och Helena som var med skrev så bra om det att jag nöjer mig med deras redovisningar. Kan som sagt var bara säga att det var ruskigt trevligt, alla borde pröva att gå på bloggträff!

Idag fick jag en försenad födelsedagspresent (jag fyllde år i november) av mina kära vänner Adam och Anna. Egentligen var dom många fler som hade skramlat ihop till ett flott restaurangbesök men dessa två underbara männsikor fick följa med som sällskap. Jag föreslog Manfreds och så blev det. Åh, det var så bra! Dom bjöd mig på en hel trerätters och först kom en tonfiskcarpaccio med basilikacreme och en liten aubergine- och chiligucka. Tonfisken smälte i munnen och rörorna mumsade man snabbt i sig med brödet som var till. Sen tog jag deras paradrätt - en enorm wienerschnitzel på kalv (så klart!) och smör- och persiljeslungad potatis. Efterrätten var gateau på vit choklad, en liten fet kaka och ägglikörglass på en liten fruktkompott. Allt var riktigt bra men förrätten var ändå en klass för sig.

Tonfiskcarpaccio. I högra hörnet skymtar en bonuspresent.


Den enorma wienerschnitzeln.

Desserten.

Apropå restauranger i Göteborg så läste jag i GP i helgen att det ska öppna en tapasbar på Berzeliigatan. Det är ingen vanlig spansk restaurang dock. Här kommer det att serveras internationell och framför allt svensk tapas såsom sill, löjrom och råbiff - fast i tapasformat. Jag tycker att det låter helt grymt och blir verkligen sugen på att gå dit. Extra kul är också att köksmästaren Frida Larsson är endast 21 år gammal. Jag blir så imponerad! Stället heter Taste International och öppnar inom kort.

torsdag 26 april 2007

Pudding och chili

"Tom var berömd i sina vida kretsar för sin köttfärslimpa och sin majspudding med jalapeño, Fred för sitt dillbröd och sin jalapeñogelé, trots det faktum att köttfärslimpa var ett snäpp lägre i menyhierarkin än jag skulle ha önskat - jag var ju ändå köksmästare och till namnet befälhavare i mitt eget kök - var jag inte missnöjd med att fortsätta med dessa omhuldade signaturrätter."

Detta skulle kunna vara del 2 i min tävling "Jens mat i litteraturen", men det är det inte! Jag tror nämligen att det här är alldeles för enkelt för er foodies där ute att gissa vilken bok det här kommer från. Det är i alla fall Kitchen Confidential av Anthony Bourdain och ett avsnitt jag särskilt gillar. Tony har precis börjat på Tom H. - en krog på Broadway som ägs av ett excentriskt homosexuellt par. De lever mycket på gamla meriter och dessa rätter som har ätits av deras "vänner" Lauren Bacall, Angelica Huston och José Quintero. Även om det inte gick så bra för krogen så blev jag väldigt sugen på puddingen och köttfärslimpan. Pga av lite köttångest ska jag försöka undvika miljöboven nötkött ett tag så limpan blev en chili på sojafärs istället.

Majspudding med jalapeño
4 personer

5 dl vatten
5 dl mjölk
250 g polenta
1 mozzarella
ett par msk inlagd jalapeño
ett par msk smör
salt

Koka upp mjölk och vatten. Rör i polentan och rör ett par minuter tills den tjocknat. Lägg i en klick smör och salta lite. Smält resten av smöret. Pensla en form med smör och bred ut polentan i ett jämnt lager. Hacka ner jalepeñon och strö över. Riv eller smula mozzarellan över. Avsluta med det smälta smöret och lite salt. Baka i ugnen på 225 grader i ca 15 min.

Vegochili
4 personer

100 g sojagranulat (eller 200 g quorn)
1 chipotle
1 tsk sichuanpeppar
1 tsk korianderfrön
1 tsk spiskumminfrön
1 tsk kakao
2 charlottenlökar
1 vitlöksklyfta
1 burk (500 g) tomatfond
1 burk små svarta bönor
salt och peppar
(1 msk kalvfond)

Börja med sojafärsen och sjud den i ett par dl vatten tills allt absorberats. Rosta sichuanpeppar, spiskummin, och koriander i en torr panna. Mortla tillsammans med chipotle och kakao. Sila ev. bort de "barkiga" bitarna av chipotlen. Finhacka charlottenlök och vitlök. Fräs i olja i en traktörpanna. Häll på kryddorna och färsen och fräs några minuter. Slå på tomatfonden och bönorna. Låt puttra ett tag och smaksätt med salt, peppar och ev. kalvfond. Servera med puddingen, lite färsk koriander och avokado och tomat.

Egentligen skulle man haft mexikansk oaxaca-ost till puddingen men i brist på det är mozzarella ett fullgott alternativ.